Sans Pommier

Za zdaróvja & Santé!

2008-09-29T00:12:00.004+02:00

Dricker lite vin och sköljer liksom ner helgen så här på söndagskvällen. Har också packat väskan då jag åker till Moskva imorgon på lite jobbgrejjer för att därefter röra mig mot Paris och en veckas semester i den nya lägenheten. Fick i går besked om att lyan också bebos av möss. Underbara Paris!

Sen så tänkte jag på det här med Batman- och Spindelmannendräkter för barn.. Med insydda skumgummivadderingar som ger illusionen av att de små gossarna (som det ju oftast är som bär dessa) har six-pack och rejäla bröstmuskler. Hur kan detta passera? Även om vi lever i en värld med skev människosyn i allmänhet och skev kvinnosyn i synnerhet, så skulle det väl aldrig vara möjligt att sälja prinsessklänningar på samma leksaksavdelningar med inlägg för tittsen? Eller?

By the way

2008-09-25T00:11:00.001+02:00

Jag har en ny lägenhet i Paris.. Lite som en sommarstuga kan man säga.

Monopol

2008-09-20T02:35:00.005+02:00

Ikväll har jag varit i Jenn's nya lya & spelat det härliga kapitalistspelet, Monopol, med lillasyster Lynn (Jenn's alltså) & Don. Som extra spänningskrydda så satsades bonusprylar i en pott som den spelare som hamnade på "Fri parkering" kammade hem. Strax efter att denna bild togs så var Jenn ny ägare till ett par Pringles, en pennvässare, en Riesen-kola, två pantburkar, en securitas-kondom, en Oriflame-mascara (oanvänd), en läppenna (också den från Oriflame & oanvänd), Dons passerkort till jobbet, Hornsgatan och 2000 i låtsaspengar.

Jag vet inte riktigt.. hur gick tankegångarna?

2008-09-20T02:33:00.000+02:00

Nyanställningar på SR?

2008-09-16T19:41:00.005+02:00

Sveriges Radios programledarprofiler tycks hamna i klammer med rättvisan på löpande band.. Fast var det egentligen någon som lyssnade på usel Reagge på "P3 Rytm"? Jag menar, kanske inte så många som kommer att sakna..

Tänk om jag hade nappat på hans uppraggningsförsök den där gången på Regnbågsrummet för åtta år sedan.. Då kanske det varit jag som hittats blodig i trapphuset..

Qruiser

2008-09-10T20:11:00.007+02:00

QXs chatt-community Cruiser kan ju vara ett trevligt tidsfördriv eller praktiskt verktyg till att finna nya kompisar eller partners för diverse behov och ändamål. En av mina bästa vänner träffade jag där, så också Ulf som jag sedemera spenderade fem och ett halvt år i en parrelation med.

Gott så, men man bör vara vaksam. Där finns personer som borde gå avancerade kurser i social allmänbildning alternativt skjutas. Till exempel individer som använder sig av ”gulliga felstavningar”, så som ”Kramiz”, ”Pöss” eller ”Sötiz”. Dessa avarter skulle för min del lika gärna kunna elimineras från jordens yta utan att några större känslor av förlust eller sorg skulle plåga mig och mitt samvete. We don’t need you people. Ännu värre är dock skaran som med det målande adjektivet beskriver sig själva som ”busiga”. Vad i helvete menar ni?? Ett barn eller möjligtvis en hund kan vara ”busig”, och detta är då synonymt med ”jobbig”. En vuxen man är, kan och bör inte vara busig!

Sen så har vi bild-dyslektikerna. Nämligen de som inte riktigt vet vilka typer av bilder man ska visa upp i sitt fotoalbum för att bäst sälja sig själv. (För till syven och sist så är det ju faktiskt sälj det handlar om). Ansiktsbilder har jag inte mycket att säga om. Det borde vara en självklarhet att ha åtminstone en sådan, även om långt ifrån alla har insett detta. Kukbilder. Fine vill du sälja dig själv genom din balle, go ahead. Men. Jag vill inte se bilder på dig när du en sockerbit hög i ofokus är plåtad på 37 meters avstånd för att fotografen tyckte att det var viktigare att få med en pyramid, ett eiffeltorn eller en frihetsgudinna i bakgrunden. Jag skiter i vart du har och inte har varit. Det känns lite väl 80-tal att vilja skryta med vart man har rest... idag reser alla överallt och hela tiden, vilket är en självklarhet och inte särskilt imponerande eller exotiskt. Och oskarpa resemotiv där avsändaren inte ens finns med i bild är det största av mysterium. VARFÖR?

Erotiska bilder där modellen är annan en avsändaren, ditt fula husdjur eller mosters gamla fallfärdiga sommarstuga klarar jag mig också fin-fint utan..

Fast vid närmare eftertanke är jag ganska glad att personer redan på nätstadiet är tydliga med vilka retards de är så att jag slipper slösa tid på dejter hit och dit med sådana för att efter ett tag upptäcka förloraren bakom det antagligen fåniga nicket.

Illustrerande bevismaterial direkt från Qruiser:

En helt vanlig tisdag

2008-09-09T21:01:00.001+02:00

Jag sover i köket, har på grund av ondsint pensel skinnflådda fingrar och är hög av lackfärgsångor. Annars är det bra.

Under arbetstid de senaste två dagarna har jag stått nere i en källare på en produktplåtning och stylat ansiktskrämer. När man ska plåta skönhetsprodukter och få det snyggt så tar man kräm från en och en halv burk och öser över det i en.. Därefter smeker man upp en snygg topp på krämen så att den ser härligt smörj-aptitlig ut. När det kommer till kategorin; ”tuber-med-gel”, så får man injicera (med spruta och kanyl) mer tubinnehålla från annan tub till den som ska plåtas för att den ska se riktigt full och läcker ut. Fräckt så det förslår men jag står helt utan dåligt samvete. Så det så.

Jag har kommit på att jag ligger alldeles för lite. Måste göra någonting åt det.

,,, harkel

2008-09-08T00:39:00.001+02:00

Eller, hej,, eller förlåt eller vad fan man bör säga efter ett sådant här extremlångt blogguppehåll. Vid otaliga tillfällen på sista tiden har jag påbörjat ”det-första-inlägget-efter-pausen”.. där jag försökt sammanfatta och återberätta vad som hänt sen sist. Men det kommer inget sådant inlägg. Fragment och detaljer från de gångna månaderna kommer säkert att dyka upp här och var och då och då. Men jag fortsätter helt enkelt som om ingenting hade hänt. ☺

Ommålning och renovering av min nya lägenhet har äntligen påbörjats. Nyss blev jag klar med väggarna i vardagsrummet och imorgon efter jobbet ger jag mig på att måla golvet i samma rum. Matta vita väggar och högblanka svarta trägolv ska det bli i hela lägenheten. Så det så.

För övrigt har jag insett att jag inte har några kompisar att gå på bögklubb med. Bland mina lätträknade fikus-polare så bor en i London, en annan vägrar kompromisslöst att gå ut (ja, du vet vem du är), och sen tror jag att det mest återstår väninnor som inte gärna frivilligt ställer upp på att gå på homoklubb. Så, om det är någon som känner att han vill förbarma sig över arma lilla mig och göra mig sällskap så vore ingen gladare än jag. Man känner sig så fånig när man går ut själv.. (Läs; "jag").

Panic attack, panic attack!

2008-07-10T22:21:00.003+02:00

Flyttkartongerna och jag är slut.. Men imorgon lämnar jag äntligen kalla, snobbiga, livlösa och tråkiga Strandvägen för flytt till Söder och Gotlandsgatan. Vet inte när jag blir uppkopplad igen.. Men jag är snart tillbaka!
Nu måste jag packa vidare..

... och så var det det där med klisterlapparna igen..

2008-07-07T18:24:00.006+02:00

Som extra krydda till mitt "glasetikett-inlägg" förra veckan kan jag berätta att jag ett par dagar efter inläggets publicering hamnade på inte mindre än två etikett-tillställningar på en och samma dag.
Först ett 3-års kalas där tårta serverades på assietter med diskvattenuppluckrade Höganäsetiketter, och senare på kvällen en inflyttningsfest där rosé bjöds på i klistermärkesbeprydda IIttalaglas.

Vem tar vem?

2008-07-07T18:16:00.003+02:00

I dagens SvD, under ”Synpunkt”, skriver en Anton Klepke en insändare med rubriken ”Apotekets sexleksaker inget för män”. Han skriver:

”Jag har med stort intresse följt debatten om att Apoteket numera erbjuder försäljning av sexleksaker. Jag ser till min stora besvikelse att männens sexualitet än en gång fått nobben av samhället. Kvinnor som lever ut sin sexualitet ses ofta som frigjorda, starka och självständiga. Män som gör det samma blir lätt perverterade mansgrisar. Det stör mig något fruktansvärt att Apoteket följer och spär på den synen, genom att enbart erbjuda kvinnor sexleksaker. Jag hade väntat mig bättre från ett seriöst företag som Apoteket.”

Klepkes formuleringar, ordval och argument kan vid första anblick tyckas löjeväckande då exakt samma fraseringar brukar användas i en kontext där motsatt genus oftast åsyftas. Men killen har ju en poäng. Dock tror jag inte att mäns sexualitet är särskilt förtryckt, snarare att bögars penetrerande akt är det.

Den heterosexuelle mannen (generalisering) skulle hellre hugga av sig sitt högra ben än att föra upp en kuk-formad plastbit i röven trots att det är just där som hans motsvarighet till kvinnans G-punkt sitter. Procenten heterosexuella grabbar som låter sig sättas på av sin strap-on-utrustade flickvän är nog snarare promille, och de killar som i sin ensamhet leker med sin röv är möjligen något fler men fortfarande en sällsynt art. Varför är det då så? Är rädslan att utsätta sig för risken att njuta av analstimulansen så stark för att det eventuellt skulle resultera i tankegångar om sviktande sexuella preferenser eller finns det inte ens i grabbens världsbild att experimentera ensam eller med en partner? Jag sitter inte inne med svaret men kanske kommer Apotekets dildokollektion år 2020 innefatta killnischade leksaker på grund av att bögens rang då förhoppningsvis har stärkts något.

Jobba jobba..

2008-07-07T08:50:00.002+02:00

Nu ska jag iväg till min första arbetsdag på det nya jobbet.. Efter en låååång natt. Jag hjälpte hon med de stora tittsen att flytta igår.. var helt slut när jag kom hem och somnade vid 21.. Vaknade, pigg och nervös, klockan 01.. Låg vaken i FEM timmar och tittade i taket för att åter somna av utmattning klockan 06. Upp vid 08. Toppen.

"Hey Mr DJ, put the record on..."

2008-07-04T02:43:00.003+02:00

Vad hände med; "Jag gillar bara håriga och aktiva killar..."?

Tjo-la-hopp Tjo-la-hej

2008-07-02T19:30:00.004+02:00

Efter en gårdag svart och tungseg likt tjära, som jag tillslut lyckades genomlida med hjälp av pepp-talk från fantastiska Jen och hennes psykofarmaka-lager, kom idag en vändning. Tvära kast i dessa tider vill jag lova. Jag fick besked om att AD-tjänsten på Oriflame är min!
Nu ska jag ut och fira!

Det finns många sätt att fira midsommar på. Såhär gjorde vi.

2008-07-01T15:54:00.007+02:00

Knäckemacka med kavjar och smågodis. (Bättre än Banan-kavjar).

Armkrobatik.

Jag kissar i sjön.

Tuttshot 1.

Tuttshot 2.

Ribbingen i mig säger;

2008-06-30T16:06:00.003+02:00

Iittala-glas i all ära. Jag tycker mycket om dem och har själv ett gäng. Men. (There is always a ”but”). Det finns ett iittala-glas-kund-klientel som jag retar mig så in i bänken mycket på. Nämligen de som BEHÅLLER DEN RÖDA ETIKETTEN PÅ GLASET!!!

Kamma till er och ta bort klistermärket säger jag.

Förtydligande

2008-06-26T01:39:00.006+02:00

Jag tror att jag måste återkomma till de två senaste inläggen på min blogg.. Det om det "lilla lilla bög-sthlm" och det om mannen som sa; ”Jag vet allt om dig. Du behövs inte längre. Gå och dränk dig”. Jo. Såhär. Under det senaste dygnet har jag stött på inte mindre än TRE av mitt ex’s gamla, nyss avslutade och nyss påbörjade ”erövringar”. Och en utav dem har jag på olika ställen fejsat inte mindre än tre gånger på dessa 24 timmar. Och när ovannämnda händelser kryddas med mannens på gatan; ”Jag vet allt om dig. Du behövs inte längre. Gå och dränk dig”, ja, då undrar man vem fan det är som i förväg skrivit manuset till ens liv.

En uppmaning att ta i beaktning

2008-06-25T20:21:00.002+02:00

Efter den absurdaste av eftermiddagar på stan möter jag på vägen hem en man på gatan som spänner ögonen i mig och säger hotfullt:
”Jag vet allt om dig. Du behövs inte längre. Gå och dränk dig”.

Stekt kalv

2008-06-25T15:31:00.001+02:00

I den lilla lilla värld som kallas – Stockholms gayscen – sker saker och möten som borde klassas som osannolika sammanträffanden och Paul Auster-artade slumper. Men vid närmare eftertanke så är händelserna kanske inte så konstiga. Linjerna på knull-kartan löper kors och tvärs och alla är varandras buksvågrar. Som nybliven singel tar jag mina stapplande första steg på grönbetet. Men gräset är inte grönt. Det är torrt, gult och sönderbränt. Jag vill in i ladugården igen. Vill inte konfronteras med ”slumpen”. Vill inte äta gräset. Det är inget gott.

Hur svårt ska det vá?

2008-06-24T20:58:00.001+02:00

Sitter på bussen och in stormar, som det ju alltid gör, en flock dagisbarn i åldern 5-6 år. Flickebarnen i gruppen sätter sig i en klunga och stämmer upp i allsång. Linda Bengtzings ”Hur svårt ska det vá?” väljer man att sjunga. Dagisfröknarna skrockar stolt med sina gula-Blend förpestade luftrör medan 5-åringarna kräker ur sig textrader som;

”Jag kan va din och stanna hela natten,
Jag kan va farlig, kan ta de varligt om du vill”,

”Jag kan va under, jag kan va över”,

”Jag kan va din, va värsta hjärtattacken
Klappa din katt, jag kan göra allt och lite till
(Här e jag) Se mig, hör mig, rör mig
Hur svårt kan de vá?”

… töserna skriker lockrop efter stans alla pedofiler, fröknarna är stolta och jag lägger en spya inombords.

Sill-y

2008-06-20T17:25:00.003+02:00

Midsommarfirandet i Norsesund (i Götlaborgs utkanter) med gamla (as in; I’ve known them for a long time.., typ) vänner inleddes i går kväll med västkustsktsktskskta räkor. Ace, the primadonna, hade med sig gummihandskar för att undvika fiskmarinering av sina manikyrerade fingrar och naglar. Dekoltaget är minst lika imponerande i realiteten.

I dag har det badats, lagts i brygga, skövlats lövskog etc. Nu är det dags för sillalunch.

Skål.

Beskedens vecka är här.

2008-06-16T18:22:00.001+02:00

Idag kom det glädjande beskedet om hyresvärdarnas godkännande för lägenhetsbyte. Den 11 juli flyttar jag till 77 fluffiga kvadrat på Gotlandsgatan 56. Jag säger som Take That en gång i tiden så förvirrande sjöng ”Babe, I’m back again, where have you been? …”

Med ”babe” åsyftas i mitt fall ”Söder”, och pojkbandets textrad ter sig från och med idag inte längre lika förvirrande.

... Nu inväntas nästa dom...

Status quo

2008-06-12T11:58:00.000+02:00

Lider fortfarande av ”den-stora-skrivar-förlamningen”… Att fälla ut landningsstället och parera vindpustarna tar tid.

Just nu knatar jag mest omkring och inväntar diverse besked från höger och vänster. Besked om jobb efter tiotusen intervjuer på ett och samma ställe, besked från övervägande hyresvärdar och ett lönebesked vore ju inte helt fel heller då jag börjar bli lite trött på kost bestående av sill och potatis.

Jag befinner mig i en paus-twilight-zone där jag bara väntar på att kunna fortsätta med mitt liv. Eller påbörja skapandet av ett nytt snarare. Och Mats, förlåt, jag har inte glömt bort din uppmaning som kom för någon vecka sedan... Svar kommer så småningom.

"Stjärna", I don't know..

2008-06-05T12:37:00.001+02:00

Jag måste erkänna att jag tycker att SVTs ”Stjärnorna på slottet” är alldeles utmärkt underhållning. Namnen för årets upplaga har just presenteras och bland dessa finns Christina Schollin, Jonas Gardell, Kjerstin Dellert, Staffan Scheja och Janne ”Loffe” Carlsson… Ursäkta?

Janne-fucking-jävla-Loffe-Carlsson? Vad har han där att göra? Var finns stjärnglansen hos denne farsfjant? Var finns divapoängen hos denne Götakanal-tönt. Någon så folklig och obehaglig person som ”Loffe” (Usch, bara namnet ger mig creaps), har inte skådats sen Snoddas dagar.

Räkmacka förbi vårdkön!

2008-06-04T09:27:00.001+02:00

Det kom ett fax hem till mig i morse, attesterat till en Abdul Halim, där han hälsas välkommen till Dr Ekman på KS Urologmottagning den 16 juni klockan 14.00. Eftersom det inte finns och aldrig har funnits någon Abdul Halim hemma hos mig, så kan ju någon som läser detta och som behöver få snasen undersökt passa på att sno åt sig Abduls tid hos farbror doktorn eftersom Abdul själv inte emottagit detta fax.

Sökord

2008-06-04T09:20:00.005+02:00

Tänkte bara testa vad som händer med besökarstatistiken om man gör såhär:
Huge dick, Pussy, Big cock, Cum, Tits, Hard, Wanking, Nude, Fuck, Horny, Paris Hilton, Erection, Kuk, Butt, Shoot, Sperm, Penis, Twink, Kinky, Suck, Blow, Stud, Knulla, Black, Stallion, Hardcore, Sprut, Gay, Jerking, Spunk, Orgasm, Britney Spears, Masturbation, Sprut, Hardon, Wet, Load, Piss, Boner, Fucking, Teen, Sex, Cumshot, Big, Girl, Asian, Boy, Strap, Jocks, Balle, Hole, Bulge, Golden Shower, Tiger Woods, Jack-Off.

Väskan, den nya fittan.

2008-05-31T13:15:00.006+02:00

Som konst; JA! I modereportage; Javisst! Som väskdesign; Nja..
Som reklam för tantblaskan Tara. NEEEJ!

Just nu;

2008-05-22T14:29:00.004+02:00

Lite framgång på anställningsintervju- och lägenhetsbytarfronten.
= välbehövlig och efterlängtad medvind.

Förnedring?

2008-05-19T18:28:00.002+02:00

Tillbaka i Stockholm och det är kallt och kallt.

Livet består av ett antal milstolpar och ibland kommer man till såkallade nya kapitel. Just nu känns det inte enbart som ett nytt litet kapitel ska påbörjas utan snarare en helt ny bok. Jag måste hitta mig ett nytt jobb och en ny lägenhet (pallar inte att bo kvar i lyan som varit min och Ulfs gemensamma hem i flera år) dessutom måste jag lära mig att leva på nytt på många plan. Hur tragiskt och opersonligt det än låter så har jag levt väldigt mycket genom mitt ex. Det har varit väldigt mycket vi, och vi finns inte längre.

Jag inser om denna blogg börjar påminna om mobilkamera-filmen ”En enastående studie i mänsklig förnedring”, men så får det va´. Så det så.

Hemvändare

2008-05-14T13:57:00.001+02:00

Ikväll flyttar jag tillbaka till Stockholm och det med blandade känslor. Det känns inte bra att lämna Paris eftersom jag trivs oerhört bra här, men samtidigt är nu stunden då jag behöver vara nära mina vänner. Flyttlasset kommer att delas upp i olika etapper och ikväll går det första med mig och lite av mina kläder…

Moment of truth

2008-05-12T13:45:00.002+02:00

Åsiktstorpeden uppmanar mig att svara på frågorna; ” vad du lyckats med, vad du misslyckats med och vad du låtsas”.

Genast får jag anställningsintervju-klumpen i magen. De så av mig hatade, och lika klassiska frågorna; ”nämn bra respektive dåliga egenskaper hos dig själv” brukar jag sömnlösa nätter försöka hitta svaren på. Det är svårt. Vad är sanning, vad är diskret modifierad verklighet, vad är snitsigt formulerad lögn, vad är upprapade klyschor, vad är egentligen mina bra respektive dåliga egenskaper? (Som ju iofs inte var frågan, men likheterna finns).

Men ok. Vad har jag lyckats med? Jag har lyckats med att bryta ett familjemönster. Jag har inte stannat på uppväxtorten, jag har inte valt den enkla vägen, jag har gud förbjude trotsat Jante och inte nöjt mig. Jag har i viss bemärkelse gjort en så kallad klassresa. Det är jag glad för och ser som ett lyckande.

Nederlaget då. Vad har jag misslyckats med? Min spontana reaktion är att svara; att jag misslyckats hålla parrelationen med Ulf som jag ju i skrivande stund separerar ifrån. Men det är inget misslyckande. Tragisk, sorgligt, för jävligt på alla sätt, men inget misslyckande. Däremot har jag många gånger misslyckats med att vara ärlig mot mig själv. När förnuft och känsla inte cynkar väljer jag oftast att gå förnuftets och teorins väg vilket gör att jag blåser mig själv på vad jag egentligen vill. Att kompromissa bort sig själv; ett stort misslyckande.

Och vad låtsas jag? Allt för ofta att det finns mer pengar på kontot än vad det egentligen gör.

Dom säger tid är pengar, jag säger tid är smärta. Dom säger tiden läker alla sår, jag säger tiden är sår.

2008-05-06T14:23:00.004+02:00

Man kan inte fly från smärta. Den finns där hela tiden som en gnagande jävla bäver. Det går inte att säga; ”Stop ett tag, jag behöver en paus... Kan jag återuppta plågan om typ en timme kanske?” Den enda pausen är sömnen när man väl lyckas somna. Sova är skönt.

För att få dagen att gå snabbare och sträckan till den stund man får krypa ner i sängen att bli kortare finns många knep. Om jag till exempel sitter hemma vid köksbordet och försöker jobba och känner ett röksug och samtidigt ett behov av att gå och pissa. Då kan man dela upp behoven i två etapper. Först gå ut och röka för att sedan återgå till arbetet i ytterligare några minuter innan jag går och pissar. På så sätt måste jag återgå till min dator, komma in i arbetet igen, och resa mig två gånger istället för en gång vilket vore fallet om jag hade förenat rök- och pisspausen.

Ett annat sätt är att göra lite kaffe åt gången istället för mycket så att jag måste diska ur espressokannan efter varje bryggning. Man slår ihjäl flera minuter på det viset! Ett tredje är att byta cd-skiva i stereon ofta. Att bläddra i skivsamlingen och ejecta flera gånger kan äta mycket tid ska ni veta.

Med risk för att bli klassad som dåraktig.. Men att medvetet glömma att köpa mjölk när man går och handlar för att "upptäcka" tabben när man kommer hem och då tvingas gå tillbaka till butiken. Den är effektiv!

Antagen uppmaning från Mats Strandberg

2008-05-02T01:29:00.002+02:00

1. Vilken bok läste du senast?
Paul Austers ”New York Trilogin”, för tredje gången.

2. Vilken bok ska du börja på härnäst?
”Ett hjärtslitande verk av förbluffande genialitet” av Dave Eggers.

3. Är det övervägande manliga eller kvinnliga författare i din bokhylla?
Flest manliga är jag rädd... Vill dock poängtera att där inte ligger någon sexistisk konspiration bakom.

4. När du läser en bok, räknar du ner hur många sidor som är kvar, eller tänker "nu har jag kommit en fjärdedel", "en tredjedel", "hurra! hälften!" osv?
Gör inte alla det?

5. Hur väljer du vilka böcker du vill läsa? Ex omslag, tips från vänner, recensioner, topplistor, bloggar osv?
Recensioner och tips... och ett gäng böcker som ”man måste ha läst”.

6. När blir en bok för lång?
Är boken riktigt bra kan den sällan bli för lång.

7. Läser du lika gärna på engelska (om det är originalspråket) som på svenska?
Absolut!

8. Vilken bok kände du senast att du var tvungen att försöka övertala ALLA dina vänner att läsa?
Linda Olssons ”Nu vill jag sjunga dig milda sånger”.

9. Kan du lämna en bok som du tycker är tråkig? Isåfall, när ger du upp?
Jag brukar ge böcker en chans ca 50 sidor. Om jag inte har fått ut någonting därefter så lägger jag ifrån mig boken, vilket iofs är väldigt ovanligt.

10. Vilken genre är överrepresenterad i din bokhylla, och vilken finns inte alls?
Romaner av amerikanska nutidsförfattare samt mode- & konstrelaterade fotoböcker är starkt överrepresenterade. SiFi är det dock väldigt tunnsått med.

Två

2008-05-01T15:24:00.003+02:00

Jag har en tvåa tatuerad på min underarm. Jag får ideligen frågor om varför och jag brukar lite undflyende svara att det bara är mitt lyckonummer. Detta är i och för sig sant men det är mer än så. Under många år har jag varit förföljd av tvåor. När jag går på systembolaget och tar en kölapp får jag nummer 222, flyget avgår från gate 22, tåget från perrong 2 och när jag på kvällen sneglar på klockan slår den ofta över till 22:22 i samma sekund. Jag är ingen vidskeplig kille och inser att jag tillslut har börjat söka upp tvåorna, men faktum är att siffran uppenbarar sig i min vardag osedvanligt ofta.

Alldeles nyss fick jag för mig att räkna dagarna som Ulfs och mitt förhållande varade. (Jag, vet... ett hysteriskt beteende). 2000 blev det. Exakt.

En känsla av en feeling

2008-04-21T11:37:00.003+02:00

Att logga in på Facebook och upptäcka att man blivit bortklickad under ”In a relationship with” och se ett krackelerat hjärta lysa emot dig i feedsen gör ungefär lika ont som att bli nermald i en köttkvarn och därefter grillad över öppen eld till en human-burger med extra allt.

Inte för att jag blivit tillagad på detta vis någon gång men jag har jävligt bra fantasi och inlevelseförmåga.

UPPDATERING:
Jag var alltså medveten om att relationen var bruten redan innan.. Så detta kom inte som en nyhet iom inloggningen. Men brännas kan det göra ändå vill jag lova.

In The End

2008-04-19T01:29:00.002+02:00

Att livets höjdpunkter uppblandas med svackor och dagar av mer eller mindre likgiltighet, låt oss kalla dessa för neutrala dagar, det är jag helt med på. Jag är också med på att svackorna, hur djupa de än blir, någon gång når botten och därefter tar riktning mot en flack eller brant kurva uppåt igen. Fast med all den förnumstiga vetskapen i baggaget så tvivlar jag på att det någonsin igen kommer någon uppåtkurva. Jag har kraschat mot den djupaste av bottnar och står nu ensam efter drygt fem och ett halvt år av tvåsamhet.

Ilska, bitterhet, sorg, kraftlöshet, ensamhet och känslor av att ha blivit sviken väger så tungt att positiva tankar och händelser inte förmår penetrera den pansartjocka svarta skorpan som lagt sig som ett lock över min tillvaro.

Allt det som jag trodde på, allt det som varit fantastiskt, alla planer, visioner, framtiden är som söndersmulad, vanhedrad, trampad och bajsad på. Jag förmår mig inte ens se tillbaka på det vackra och uppskatta det som varit de bästa åren i mitt liv, utan känner mig bara sviken av livet.

De idiotsäkra känslomässiga investeringarna förräntade sig inte. Bubblan sprack.

Informer

2008-04-07T02:01:00.002+02:00

Jag vet inte… men jag lämnade jävla Sverige för det jävla vädret.. och jag vill inte låta bitter, men den jävla sjunde jävla april så snöar det stora jävla Astrid Lindgren jävla nostalgi-snöbollar i den här jävla stan. Är det jävla rätt/normalt? Dessutom är jag jävligt full. För övrigt så haglade det mitt på jävla dán också.

R.I.P

2008-04-02T20:51:00.000+02:00

Jag har just tänt ett litet ljus för dig här i Paris Mona.

Wet T-shirt contest?

2008-04-01T17:19:00.002+02:00

I Dubai finns mängder av skyltar som man som västerlänning finner lustiga och ibland till och med obegripliga. Som denna. På ett hotell vid poolens offentliga omklädningsrum med duschar… Jag vet inte riktigt hur de hade tänkt sig.

Alfred Nobel – Networks of Innovation

2008-04-01T10:48:00.008+02:00

I söndags invigdes Ulfs fina utställning i Dubai. Eller, ja, kanske inte Ulfs utställning… men nästan. Det var Nobelmuseets nya vandringsutställning om Affe Nobel, till vilken Ulf har skapat ljuset, som invigdes. Svart kostym i 40 graders värme är inte roligt att bära, men man fick ju anstränga sig lite med tanke på den celebra närvaron av Vickan, Sheikh Al Nahayan av Abu Dhabi och Samsungs VD, H K Yang. Och Tarran förstås.

Tårta

Tarras

Dubairapport #3

2008-03-27T13:58:00.001+01:00

Det är 40 grader varmt, min hud är skållad och jag har kokblåsor på solarplexus.

Mellanösternkorre

2008-03-26T07:56:00.002+01:00

Himlen i Dubai är just nu grå/svart och rökfylld efter en explosion i en fyrverkerifabrik några kvarter bort från vårt hotell. Fyra närliggande fabriker är totalförstörda, en stor brand rasar och minst en person har avlidit.

Maddie

2008-03-25T18:06:00.002+01:00

Madonna är ju en kvinna som alla har en åsikt om. Så även jag. På 80- och 90-talet under mellan- och högstadietiden var jag ett bögriktigt dyrkande Madonna-fan som varje dag efter skolan tittade på en halvt sönderspelad och grynig VHS-kopia av ”Blond Ambition Tour”. Luis, Oliver, Slam, Gabriel, Carlton och de andra kropparna, förlåt... dansarna, fick även agera pornografi i brist på annan vid några tillfällen vill jag minnas. Nåja. Tanten fyller i alla fall snart 50 och det är länge sedan jag tappade mitt intresse för både henne och hennes dansare kan jag meddela.

Aftonbladets läsare har på uppdrag av Mats Strandberg röstat fram de ”bästa” låtarna från hennes 26 åriga karriär. Nedan finns resultatet samt min egna lista efter att ha rangordnat utefter samma frågeställning. Jag var dessutom tvungen att sätta ihop en lista över bottenskrapet.. Låtarna som aldrig borde ha skrivits, spelats in eller släppts.

AFTONBLADETS LÄSARES 10 I TOPP
1. ”Like a Prayer” (1989)
2. ”Like a Virgin” (1984)
3. ”Frozen” (1998)
4. ”Hung Up” (2005)
5... Saknades i uppräkningen på aftonbladet.se
6. ”Vogue” (1990)
7. ”Papa Don’t Preach” (1986)
8. ”Into the Groove” (1985)
9. ”Power of Good-bye” (1998)
10. ”Ray of Light” (1998)

MINA 10 I TOPP
1. ”Vogue” (1990)
2. ”Justify My Love” (1990)
3. ”Erotica” (1992)
4. ”Frozen” (1998)
5. ”Human Nature” (1995)
6. ”Holiday(1983)
7. ”Like a Prayer” (1989)
8. ”Express Yourself” (1989)
9. ”Sky Fits Heaven” (1998)
10. ”Borderline” (1984)

MINA 10 I BOTTEN
1. ”Hey You” (2007) (Vad fan tänkte hon!).
2. ”Music” (2000)
3. ”Hollywood” (2003)
4. ”Don’t Tell Me” (2000)
5. ”This Used to Be My Playground” (1992)
6. ”True Blue” (1986)
7. ”Take a Bow” (1994)
8. ”Rain” (1993)
9. ”Love Don’t Live Here Anymore” (1990)
10. ”Rescue Me” (1991)

Dubairapport #2

2008-03-24T15:12:00.002+01:00

Det finns så många sexiga araber här! Jag blir alldeles till mig i kallingarna av de shejkklädda orienthingstarna vars hellånga vita särkar döljer det den förbjudna fantasin låter återmåla som halvdasiga arabkukar i 25 centimetersklassen som ofta och gärna låter sig sugas… Nåja.. nu kanske jag spillde lite för mycket av min desire här… men ovan är iallafall en djurskötare som jag hittade på en kamelfarm ute i öknen som naivt trodde att jag ville fotografera dromedaren... Moooahahaha...

Dubairapport #1

2008-03-24T14:39:00.012+01:00

Dubai är ett märkligt ställe kan jag konstatera. Det är stort och utsträckt och helt omöjligt att ta sig från punkt A till punkt B utan att åka taxi vilket tack och lov är hyfsat billigt. Lyxen, överflödet och det syntetiska är med en skräckblandad förtjusning synnerligen påtagligt och i kombination med det potpurri av härvarande nationaliteter och livsåskådningar exploderar staden i en kitsch som sträcker sig från burkor och palestinasjalar till Louis Vuitton, rött guld och bling-bling.

Men jag gillar det. Det är vad det är. Och märkligt nog passerar motsägelsen i diktaturstyre och fundamentalism kontra metropolitlyx och extravagans förvånansvärt omärkt förbi.

Smått alkoholiserade som vi västerlänningar är kliar behovet av ett glas vin till middagen eller en drink därefter lika retfullt som sommarens första myggbett. Den sprittörstande tarmen lämnar inget annat alternativ än att styra kosan till någon av de gigantiska, artificiella ”hotellkomplex-städer” som erbjuder restauranger, barer och klubbar inom Disney World-artat uppbyggda kulissmiljöer vars arkitektur inspirerats av gamla Ali Baba-palats och svunna orientepoker. Gated communities-städerna är som det mesta här extremt påkostade och lyxiga men som på så många andra ställen i världen smutsas de ned av massa britter och annat smaklöst patrask. Park Hyatt anläggningarna kan man dock alltid lita på vart man än kommer. I love Hyatt!

Underbara terrassbaren på Park Hyatt

Sovande Ulf vid hotellpoolen

Takmarkering i hotellrummet så att vi ska veta vart Mekka ligger...

Annoooooying

2008-03-18T10:05:00.002+01:00

Vad är det med amerikaners, i synnerhet kvinnornas, röster? De skär genom glas, betong, ben och märg! Ett nasalt, pitchat, syntetiskt, genomträngande bräkande som inte undgår någons stackars öron. Igår på en uteservering (inser att det börjar bli en hel del uteserveringsberättelser här..) så sitter jag vid ett bord. Tre amerikanskor sitter inte mindre än fem bord bort och jag räknar till 22 personer mellan mig och jänkorna. Jag kan inte höra ett enda ord av vad de 22 personerna mellan oss säger men bruttornas samtal kan jag följa som om de talade direkt till mig. ”You know”, ”Like”, ”Awesome”, ”Amaaaazing”, ”Like”, ”Ahu”, ”Yeah”, ”Ahu”, ”Like”…

Ja, ja. Nu åker jag till Dubai i alla fall.

Tänk innan ni skrattar

2008-03-16T15:11:00.002+01:00

Jag tycks vara den ende svensken som inte jublar över komikern Björn Gustavssons pausunderhållande i melodifestivalen. På var och varannan blogg samt i kvällstidningarna hyllas denna, ursäkta uttrycket, tönt som han vore guds gåva till humorn. Men ursäkta? Mina damer och herrar, att mima och dansa lite bögraljerande och putslustigt till 90-tals disco helg efter annan är inte humor, det är fånigt. För att inte säga osmakligt. Han levererar inget annat än förutsägbar Göteborgshumor!

Sannolikhetslära

2008-03-15T17:36:00.000+01:00

Känns inte som att jag skulle lyckas med konststycket att kasta en fimp och få den att ställa sig på högkant igen ens om jag försökte en miljon gånger. Jag hade givetvis inte för avsikt att prestera detta när det hände idag kl 15.54 på en uteservering på Rue du Temple.

Karriärextension

2008-03-12T22:04:00.006+01:00

Igår kväll hade vi vår tyske vän Martin över på middag och vid tvåtiden på natten fick han den lysande (och tonårspåminnande) idén att låta mig klippa hans hår. Jag kan numera addera titeln ”frisör” på mitt visitkort för faktum är att frisyren blev alldeles galet snygg! Eller hur?

Upp till kamp bröder och systrar

2008-03-07T16:14:00.003+01:00

Jag ses av många som en radikal råfeminist och har många gånger gjort mig ovän med nära vänner, bekanta och obekanta människor i diskussioner gällande kvinnors rätt och ställning i samhället. Jämställdhet är en teoretisk självklarhet för de flesta men som unknar och krackelerar när den omvandlas till praktik. Allt för många tycks tro att vi har kommit långt med jämställdheten i Sverige och ansträngningarna för förändring blir allt färre och mer tafatta. Ett tydligt bevis för den katastrofala verkligheten är det kvinnliga nätverket Göran som heter just Göran för att det finns fler män med det namnet på VD-positioner i Sverige idag än det finns antal kvinnor på samma post.

Vad som skiljer min ”barrikadfeminism” mot schablonbilden av en feminist är att jag tycker att ansvaret inte enbart ligger hos männen utan att kvinnor själva har bidragit och fortfarande bidrar till sin undergivna ställning. Två lag som spelat bollen mot samma fula mål.

Jag läste idag att Moderaterna vill att barnbidraget ska delas lika mellan båda föräldrarna i en familj. En självklarhet kan tyckas men faktum är att modern är den som automatiskt får bidraget på dryga 1000-lappen in på sitt konto även om paret separerat eller inte. Mona Sahlin avfärdar förslaget som ”löjeväckande” och menar att M silar mygg och sväljer kameler.

”Det här är en minifråga. Jag har uppriktigt sagt svårt att förstå hur det skulle påverka jämställdheten (…) Det här är bara en fånig detalj som är löjeväckande…”

Mona min vän. Jag tycker att du ska använda dig utav det något uttjatade men effektiva tricket att switcha plats på mamman och pappan i barnbidragssituationen och ställa dig själv frågan om löjeväckandet kvarstår.

Torsdagkväll i Le Marais

2008-03-07T03:08:00.002+01:00

Hur roligt som helst! Jag var på en bar/club ikväll som jag endast varit på ett par gånger tidigare. Raidd. Barpersonalen där ser i sina bara överkroppar ut att vara nog deffade och redo för prispallen i fitness-OS och varje heltimme slinker en utav bartendrarna in i en Red Light District-liknande skyltfönsterdusch där han "shower-showar" och tvålar in sig i ca tio minuter för att sedan ställa sig bakom baren igen. (De måste vara så rena efter ett arbetspass).

Dessutom fick jag ett erbjudande av två söta gossar om att följa med hem på en trekant. Tradigt nog tackade jag vänligt men bestämt nej.

Vad Pär hört på Pärlan

2008-03-06T19:58:00.002+01:00

Min nya hobby är att tjuvlyssna på Parissemestrande svenskar som tror sig vara de enda svenskspråkiga individerna i denna stad. Nästan dagligen hör jag mitt modersmål helt ogenerat användas i diskussioner om vilka på uteserveringen man kan tänka sig knulla med, vem som är ful, vem som är snygg, privata anförtroenden, gräl, hemligheter och annat snaskigt. Absolut roligast blir det om man får möjligheten att göra bort landsmännen om de på engelska ställer en fråga om vad klockan är eller om stolen är ledig och då helt sonika svara på svenska.

Igår på baren La Perle lyssnade jag till två killar som högt och tydligt gissade utseendet på andra killars snoppar. ”Jag tror att han där har en smal och sladdrig gubbkuk”, och ”han där har en skitstor, det är jag säker på, han skulle utan tvekan få knulla mig ikväll”.

Tyvärr fick jag inte glädjen att bekräfta eller dementera siandet om min snas då de inte brydde sig om att gissa storleken på den. (Varför då undrar jag!) Men jösses, vad det hade varit roligt!

Bonjour, Ça va, smack-smack

2008-03-06T16:52:00.002+01:00

Den första tiden här i Paris var kindpussandet som hälsningsmetod ett gissel för mig då jag kände mig extremt obekväm med att kindas med främmande människor. Inte för att jag har problem med fysisk kontakt med främlingar utan för att det inte kändes ”jag” att hälsa så. Men nu har jag kommit över min fobi och tycker till och med att pussarna är riktigt sympatiska. De brukas verkligen flitigt här och jag kindpussas dagligen med folk, till och med med vissa grannar i mitt hus när jag möter dem i trappen. Jag minns ett sent 90-tal och tidigt 2000-tal i Stockholm när några få fashion victims försökte införa traditionen på svensk mark vilket visade sig genom ett ihärdigt kindpussande på Regnbågsrummet mellan kl. 2 och 5 på fredags- och lördagsnätter. Aldrig annars. Traditionen fick aldrig riktigt fotfäste. Vet inte om det är bra eller dåligt.

Billig Måndag?

2008-03-06T12:59:00.001+01:00

Wow! Undrar vad som kommer att hända med Cheap Monday nu? Läste just att H&M köpt 60% av aktierna i koncernen Fabric Skandinavien i vilken Cheap Monday, Weekday, Monki och Konjac ingår. Örjan och gänget får dela på 564 mille och är förmodligen hur glada som helst. Framgångssagan startade för bara några år sedan i en liten lokal på Lilla Essingen där de hade öppet typ varannan helg eller nåt.. och nu är de mångmiljonärer genom att ha adopterat bort drygt halva sitt hjärtebarn till satan. Jag klandrar dem inte på något vis, själv hade jag inte tvekat bråkdelen av en sekund… Men H&M… Jag vet inte.

I Paris är ett par Cheap Monday-jeans bland det coolaste ett kid med smala ben kan ha på sig men frågan är hur länge credabiliteten kommer att hålla i sig nu?

Moralpanikens spridning

2008-03-05T15:19:00.002+01:00

Med risk för att låta lite bitter. Men jag får känslan av att Sveriges negativa och bajsnödiga sidor har följt med mig ner till Paris. Först hade jag en avvänjningsperiod i Stockholm där jag fick lära mig att gilla ett överstatligt beslut att förbjuda krögare och barägare att själva bestämma huruvida deras hak ska vara ett rökfritt ställe eller ett ställe där det är fritt att röka. Känslan att komma ner hit till Paris i höstas och kunna sitta vid en bardisk med sin öl och tända en cigg var till stor belåtenhet ett par månader innan samma lag införlivades här. Avvänjningsperiod nummer två är inledd.

Andra regler som nyligt adderats till den franska lagboken är poppersförbudet. Fram tills nu har varenda bar i Marais (och även många klädbutiker) sålt poppers till kunder som vill piffa upp upplevelsen av sexet eller kungkänslan på dansgolvet. Jag är inte på något sätt en heavy user av poppers men amylnitratet har onekligen fått igång en del fester runt köksbordet, på dansgolvet och till och med i sängkammaren.

Anarchie en Baviere

2008-03-05T14:52:00.003+01:00

Jag har blivit av med min oskuld och syftar på att jag för första gången har besökt en franskspråkig teaterföreställning. Fassbinders ”Anarchie en Baviere” som sattes upp i en gammal filmstudio av en liten teatergrupp i vilken en ny bekant, Tamara (bilden), ingår. När ett sinne, hörseln, i detta fall språkförståelsen, blir lidande skärps de andra receptorerna och på helspänn registrerar de minsta rörelse för att ta in, förstå ett sammanhang och tolka. Resultatet blir att de traditionellt (av mig hatade) överdrivna gesterna, de allt för raka ryggarna, de förställda rösterna och stirrande blickarna blir allt mer överdrivna, raka, förställda och stirrande.

Jag tror egentligen att föreställningen kunde ha varit helt lysande om jag hade förstått texten, men nu såg jag bara en teaterpastisch, skådisonani och kitsch. Traditionsbundet svenskt sa jag förståss efteråt att jag gillade pjäsen trots att jag knappt förstod vart tionde ord.

Men kostym och scenografi var riktigt bra!

Bedårande citat från en packad Ulf kl 5 på natten

2008-03-04T22:38:00.002+01:00

"Alla skådisar och musiker-musiker borde likt kattungar dränkas i en insjö med säck och sten".

Torklina

2008-03-04T22:34:00.001+01:00

Skadeglädje är den sanna glädjen! I helgen hade vi en stor fest hemma med en massa människor av vilka de flesta var helt okända sedan tidigare eller ytligt bekanta. I efterhand fick vi höra på omvägar hur två personer tillsammans hade smugit in på vår toalett för att snorta kokain. De hade delat upp varsin lina på torktumlaren när en av de två av misstag kom åt en knapp på den toppmatade maskinen vilket resulterade i att locket flög upp och det dyra pulvret snöade ned bakom tumlaren. Moohahaha!!! Våra dammråttor är numera höga som hus.

Don't touch my crotch!

2008-03-03T22:20:00.002+01:00

Att italienska män ofta och gärna, helt ogenerat, greppar tag om skrevet av olika anledningar vet vi. Orsaker till klämglädjen grundar sig i allt från vidskeplighet, att förolämpa eller ragga till att snasen helt enkelt måste rättas till då och då. Nu ser det dock ut som att italienarna får passa sig. En 42-årig mekaniker har bötfällts med 200€ av en domstol i Rom för att denne justerade paketet utan större diskretion. ”Att röra sina genitalier på en offentlig plats är ett tecken på ohyfs och måste anses vara oanständigt” lyder en del av domslutet. Att somliga mer puritanskt lagda individer finner denna gest oanständig och förfärande kan jag kanske förstå, men att bötfälla lite kli är väl ändå att ta i. Blottning och ofredande ska givetvis ses på med stränga ögon men kan statligt stiftade lagar förbjuda en ögonblicksgest som befriar en tillklämd pungkula, rättar till förhuden för att skydda ett känsligt ollon eller jagar bort en flatlus om det vore så olyckligt?

Lägesrapport

2008-02-28T10:12:00.004+01:00

09:54:58 denna morgon (förmiddag?) blev en individ från Karlskoga, Värmland, min bloggs 20 000:e unika besökare sedan starten maj 2007. Och jag är proppmätt efter världens största pain au chocolat till frukost. Våren är kommen till Paris på riktigt och körsbärsblom lyser rosa. Modeveckan är i full rullning och jag har en utförsäljning av kläder från min vilande butik på Centre Culturel Suédois denna vecka. De forna orangefärgade väggarna i vår lägenhet är nu äntligen ett minne blott efter Ulfs och min framfart med vitfärg, roller och pensel. Om ett par veckor åker jag till Dubai och lapar sol och sammanfattningsvis kan jag väl säga att läget är rätt bra just nu.

Fynda hos Kikkis

2008-02-25T12:10:00.004+01:00

Kikki Danielsson har i åratal hoppat från den ena mindre fördelaktiga löpsedeln till den andra och även om kvällstidningarnas lösnummerscoop ofta är mer än tvivelaktiga så har hon ju onekligen inte underlättat situationen för egen del. Deltagande i bantningsprogram och Linda Rosing-artade ”tala ut” intervjuer här och var ger intrycket av att Kikki s/m-gillande smeker den piskande handen.

Nu senast begick Kikkan det sorgliga misstaget att auktionera ut sin gamla brudklänning. Jag vet inte om hon hade väntat sig en budgivning som vore Madonnas Blond Ambition-korsett eller Elvis gitarr, men det stora klirret efter klubbans slag uteblev. 3 750 Kr rikare blev Kikki. Min skadeglada nyfikenhet kliade och jag kände mig manad att undersöka vad en begagnad bröllopsblåsa går för på diverse secondhand-sajter och kunde konstatera att Kikkis klänning egentligen tappat i värde, just för att den är Kikkis. Men schlagerfjollan (mitt fördomsfulla antagande) Björn 40, i Storuman är säkerligen lycklig som få om än knappt fyra lax fattigare.

Är inte vitsen med glesbygden att den SKA vara glest befolkad?

2008-02-22T19:28:00.005+01:00

Den förra regeringen beslutade i maj 2005 att skeppa Riksutställningar och Riksantikvarieämbetet från Stockholm till Gotland som en regionalpolitisk plåster-på-såret-manöver för att någon liten klubb för vuxna barn som leker krig lades ned på ön. Görans kompensationspolitiska tonterías kunde ha stoppats av regeringen Reinfeldt, men vaga (bort)förklaringar om påskrivna hyresavtal för kontor och tårdrypande sagor om personal som redan sålt hus i Stockholm och köpt nytt på Gotland spreds, medan den egentliga orsaken till genomdrivandet lutar sig mot en uppgörelse med C som också de vurmar en landsbygd som inte förmår överleva trots decennier av sosse-CPR. (Jag säger som Patsy Stone: "LET THEM DIE!").

Den Stockholmsbaserade personalstyrkans intresse att följa med respektive institution till ön har varit mycket svalt och en stor majoritet har (givetvis) valt alternativet; full lön i ett år mot att inte joina flyttlasset. Med sammanlagt runt 200 anställda blir det ett stort antal årslöner som ska pungas ut med.

Riksutställningar har just haft en officiell invigning för sin numer arkipelaga verksamhet och Riksantikvarieämbetet väntas klippa premiärbandet i oktober i år, om man har personal att bedriva verksamheten med vill säga. Nämligen är det endast 25 personer av de 140 från Stockholm som valt att följa med och bara 43 nyanställningar har gjorts... och pengarna är slut... och personalstyrkan halverad.

Vidare väntas parallella hyreskostnader Stockholm/Gotland under en period, kostnader att flyga personer som ska sammanträda med de nya gotlänningarna, hotellinackorderingar för dessa, och ja, allt blir helt enkelt väldigt mycket dyrare och mer komplicerat. Och varför? Jo, för att de numera arbetslösa officerarna och fänrikarna ska ägna sig åt utställnings- och antikvarieverksamhet? Eller?

Toalettvättvett?

2008-02-19T19:56:00.006+01:00

Jag har aldrig förstått vikten av att tvätta händerna efter en piss. Uppmaning till denna tvagning hördes allt som oftast från diverse håll under ens uppväxt och man läts tro att något fruktansvärt skulle ske om detta glömdes bort. Innan; ”Kom ihåg att tvätta händerna efter du kissat, annars…”, och, ”Du glömde väl inte bort att tvätta händerna...” efteråt.

Missförstå mig inte nu, jag är en mycket renlig individ som ofta och gärna tvättar både händerna och övriga kroppsdelar, men sällan i samband med att jag kissat om jag ska vara ärlig. När tvåan uträttats är jag däremot mycket noga med att tvåltvätta mina händer. Efter besök på offentliga pissinrättningar tvättar jag också mina händer, men detta inte för att jag vidrört min egen kuk (och eventuellt fått en mikroskopisk droppe urin på mina fingrar… So what?), utan för att jag tvingats greppa en massa förmodat smutsiga dörrhandtag på vägen dit. Men i mitt eget hem. På min egenhändigt städade toalett. Med min egna och alldeles jätte rena snas. Nä.

För övrigt är det den fantastiskt begåvade fotografen Wolfgang Tillmans som plåtat bilden.

Händelser som blir ens liv

2008-02-12T19:06:00.000+01:00

Sommaren 1995 flyttade jag till Skövde för att studera på högskola efter gymnasiet. Jag hatade orten som varit mitt hem i 18 år och jag tror att jag hatade mig själv också. Jag såg chansen att börja om mitt liv från början. Att börja leva. Att det blev Skövde var bara en slump, det kunde lika gärna blivit Borås, Jönköping eller Växjö, men det blev Skövde. Jag flyttade dit ett par veckor innan skolan skulle börja för att bekanta mig med staden som jag aldrig tidigare satt min fot i. Bekantandet var avklarat efter typ en dag och jag fick lite panik över min ensamhet om jag ska vara helt ärlig.

En kväll tvingade jag mig själv att gå ut till en av stadens få diskotek, Victor Bogrens. Det var en onsdag och när jag kom dit var vi nog inte fler än 30 personer i lokalen. Jag köpte nervöst en öl och satte mig vid en tom soffgrupp i den finlandsfärjeliknande inredningen. Ett par soffgrupper längre bort satt en annan ensam kille som då och då tittade åt mitt håll. Efter ett tag kom han fram och frågade om han fick bjuda mig på en öl borta i baren. ”Visst” sa jag och vi gick bort och satte oss på varsin barstol i baren. Innerst inne förstod jag varför han kommit fram till mig men jag blånekade mina innersta tankar.

Jag har glömt hans namn, men har var 27 år vilket jag tyckte var lastgammalt, och han bodde i Hjo och arbetade som assistent till en tapetserare.

Efter några minuters småpratande frågade han mig om jag var ”straight”. Jag fick panik, för jag visste att ”straight” hade med – bög –, eller – inte bög – att göra. Men jag visste inte vilket. Efter alldeles för många sekunder svarade jag ”nä” med ett självsäkert tonfall. ”Cool, inte jag heller” svarade han. Fortfarande panikslagen och högröd i ansiktet sade jag, ”eller vänta, vilket är vilket nu igen..”. Han skrattade och frågade istället om jag gillade killar. ”Nä”, sade jag och insåg att jag just träffat mitt livs första bög. ”Ok, synd” sa han. Vi satt kvar ytterligare ett par öl och mitt hjärta bultade så hårt att jag var rädd att det skulle synas genom tyget på min t-shirt. Han frågade om vi skulle ses någon annan kväll och ta en öl tillsammans så, ”han kunde spana på killar och jag på tjejer”. ”Absolut” svarade jag ”det låter trevligt”. Han skrev sitt telefonnummer på en lapp och bad mig ringa när jag fick lust att ses.

På vägen hem kastade jag i panik lappen i en soptunna.

Nästa morgon när jag vaknade och slog upp ögonen var min första tanke: ”Jag är bög”. Och det som jag innerst inne alltid vetat fick plötsligt en glasklar formulering och tycktes helt självklart. Jag förbannade mig själv för att jag kastat bort lappen med hans telefonnummer och jag skyndade tillbaka till soptunnan för att se om jag kunde hitta den igen. Men soptunnan var tömd. Jag övervägde att ta bussen till Hjo och leta upp tapetserarstudion där han arbetade, men jag vågade aldrig.

"Gay"+"Tips"+"Paris"

2008-02-12T01:45:00.000+01:00

Jag blev ombedd att ge några café-, bar- & klubbtips (gay) till en kille som har en Parisresa inbokad nu under våren och jag tänkte att jag kan ju göra dessa tips till ett blogginlägg lika gärna. Det finns väldigt många fler gayställen i Paris än de jag tar upp här, men jag skriver bara om de ställen jag själv besökt. (De fyra översta är mina personliga stammishak). Håll till godo.

OH FADA, 35 Rue Saint Croix De La Bretonnerie
Min absoluta favoritbar med fantastiskt trevlig (och snygg) personal. Hit går en salig blandning människor. De flesta barer i Paris har sin bög-subgrupp som gäster medan Oh Fada blir stället folk går till när man vill pausa från sin stammisbar vilket gör att här skålar fjollor med läderbögar och trendbögarna med muskel- och hiphopbögarna. På fredagar och lördagar har de en klubb med ett litet dansgolv nere i källaren. (Bilderna nedan är Oh Fada-personal).

COX, 15 Rue Des Archives
Runt hörnet i samma kvarter som Oh Fada ligger Cox dit de lite ”butchigare” killarna går. 95% av gästerna är snaggade och har skägg eller skäggstubb. Hälften av dessa jobbar som frilansande grafiska formgivare och har dyra, sällsynta, japanimporterade sneakers. Den andra hälften har läderkängor. Flirtig och trevlig stämning. Stället och trottoaren utanför är fullkomligt packad med folk mellan 19-22, sen drar alla vidare eller hem.

QUETZAL, 10 Rue De La Verrerie
Baren som under 80 & 90-talet var den coolaste bögbaren i stan. Idag finns det inget hippt med stället alls och det är nog mest gamla nostalgiker som hänger där (och jag). Det låter säker skittrist men är riktigt gemytligt.

FULL METAL, 40 Rue Des Blanc Manteaux
En liten ringklocke-bar nere i en källare med två darkrooms. Ett trevligt ställe dit man inte BARA går för att försvinna in i mörkret. Kan ju vara bra att veta att alla måndagar gäller ”cockring only” och på onsdagar ”strictly leather”. Alla andra dagar kan du komma som du vill…

OPEN CAFÉ, 17 Rue Des Archives
Hjärtat av bög-Marais. Stället alla turister hittar till först. Stället som Anders & Arto hade varit ägare till om de varit parisare. (Det sista inte skrivet med någon negativ underton). (Parentesen är inte heller ironisk). (På riktigt). Jag brukar aldrig gå dit på kvällarna men gillar att sitta där dagtid och läsa en bok och dricka kaffe. De har goda och generöst tilltagna sallader och mackor om än lite väl dyra.

AMNÉSIA, 42 Rue Vieille Du Temple
Också det ett ställe som jag inte går till kvällstid men gärna tar en kaffe på en regning eftermiddag. Charmigt nedgången inredning med Chesterfieldfåtöljer och mörka ekbord.

LE CARRÉ, 18 Rue Du Temple
Ingen favorit direkt. Har försökt gå dit ett par gånger men det funkar inte riktigt för mig. Om man gillar unga, smala killar i syntetiska t-shirts och spretiga frisyrer... då är detta himmelriket!

RAIDD, 23 Rue Du Temple
Mittemot Le Carré ligger denna bar/klubb som väl inte heller hör till mina favoriter kanske. Hit går nattklubbsbögarna och värmer upp innan nattklubben. På helgerna har de shower-shows varje heltimme, vilken jag inte sett, men lär innebära att en hunk iklädd ett par tangakallingar duschar på ett podie helt enkelt.

QG, 12 Rue Simon Le Franc
Nedanför Centre Pompidou ligger denna ruffa bar med ett rufft darkroom i källaren. Till skillnad från Full Metal går folk enbart hit för att ha sex. Sexiga förortsgrabbar med keps och adidasbrallor som inte visar sig på något annat bögställe brukar dock smyga sig dit.

LE DUPLEX, 25 Rue Michel Lecomte
En liten och ”snäll” bar dit filosofi- och litteraturstudenter i polo och mörka glasögon går. Baren agerar också galleri med oftast, ursäkta uttrycket, gräslig konst. Om man letar efter en fransman att gifta sig med är nog detta rätt ställe att gå till.

L’ENCHANTEUR, 15 Rue Michel Lecomte
Ett par dörrar ifrån ovanstående bar ligger denna ganska osmakliga men halvtrevliga karaokebar.

CUD, 12 Rue Des Haudriettes
Ett ganska märkligt ställe som jag aldrig riktigt får grepp om. Ena gången man kommer dit så är det folktomt och andra fullpackat. Har haft riktigt kul där ett par gånger. Dansgolv i källaren.

Jag vet att ni kan bättre

2008-02-11T22:36:00.000+01:00

Jag har väldigt svårt att se storheten i att ha överseende med, och den ansedda korrektheten i, att sätta sig över andra människors idiotier och usla beteenden. Att vända den andra kinden till är inte riktigt min kopp Earl Grey.

Förmodligen har det att göra med ohanterad bitterhet sprungen ur gamla plågoandars terror mot mig under skoltiden och jadda jadda. Who cares? Jag tycker att det är arrogant att förvänta sig eller acceptera ett sämre beteende från medmänniskor, ageranden som du själv aldrig skulle utsätta andra för och dessutom vara förlåtande mot, med argument som ”han/hon förstår inte bättre”. Jag är givetvis ingen våldsförespråkare och tycker inte att det är försvarbart att slå någon på käften för att denne kränkt, förolämpat eller slagit dig, men att tydligt säga ifrån och markera din ståndpunkt anser jag vara en rättighet och lika fullt en skyldighet.

Den gula knappen på bilden fick jag i present av en god vän för några år sedan vilket givetvis gjorde mig mycket glad och jag brukade ofta bära den på min jacka. Vid ett tillfälle, detta är typ fem år sedan, var jag och Ulf i Norrköping för att hälsa på en vän som hade fest. På natten blev vi hungriga och gick till en kebabsylta för att käka. Vi hann knappt sätta oss ned och börja äta innan en brud som satt vid bordet intill började tråka mig.

”Heeej jag heter Pääääääär”, bräkte lollan fram på mobbande barnspråk i ungefär fem minuter innan tålamodet för min dittills ignorerande respons löpte ut. Jag tog då helt sonika ett rejält stycke såsig kebab på en gaffel och kastade iväg maten som landade rakt i sprayluggen på Norrköpingsbruttan. Hon flög upp som en tjutande raket och skrek och slog mig medan jag fortsatte äta som om hon inte existerade. Må hända att hennes barnslighet besvarades med en annan, men jag tycker fortfarande att hon förtjänade förnedringen av det såsiga köttet.

En replik ur slutscenen i en av mina absoluta favoritfilmer, Dogville, sammanfattar allt.

– Sometimes `doing their best´ isn’t really good enough.

Jag älskar verkligen Frankrike!

2008-02-10T23:59:00.001+01:00

Som jag tidigare – med stor portion irritation – har berättat så strejkas det hejvilt här i Paris, och som jag också tidigare nämnt så utsattes restaurangen i bottenvåningen i huset där vi bor för en eldsvåda för ett par månader sedan.

Kvinnan ni ser på bilden äger restaurangen som eldhärjades och hon har problem med försäkringsbolaget som inte vill betala ut några pengar till henne så att hon kan sanera, renovera och komma igång med sin verksamhet igen. Vad gör hon då? Jo, strejkar såklart! I en vecka har hon nu legat under ett gäng filtar på en bunt madrasser på trottoaren utanför hennes restaurang. En liggstrejk. 24 timmar om dygnet, i en vecka.

Ikväll när jag var på väg hem stannade jag till och utbytte ett par ord med henne som jag brukar, och just då befann sig en journalistfotograf på plats för att plåta min protesterande granne. Men eftersom det var kväll och han inte hade någon blixt på sin kamera (daah!?) så frågade han mig om jag kunde sitta på hans motorcykel och lysa på strejkerskan medan han plåtade.

- Javisst, inga problem!

"Det händer inte i Sverige" 1: Att en krögare trottoarstrejkar för att uttrycka sin vrede gentemot ett försäkringsbolag.

"Det händer inte i Sverige" 2: Att en journalistfotograf ger sig ut vid 23-tiden på kvällen för att dokumentera detta. (Och dessutom inte har med sig någon blixt).

"Det händer inte i Sverige" 3: Att en förbipasserande ombeds sätta sig på en motorcykel för att lysa på fotoobjektet.

Jag trodde aldrig att det skulle bli några inlägg rörande melodifestivalen på denna blogg, men.

2008-02-10T15:56:00.000+01:00

I’m walking down the street
My feet feel like dancing

I love Europe

The people that I meet
Are smiling romancing

It’s something in the air
That makes it enchanting

I love Europe

This is the place for you and me
We’re a part of one big family

I love Europe

From the sun in the south
To the ice in the north

I love Europe
I love Europe
I love Europe

When you are by my side
I feel so excited

I love Europe

My heart is beating fast
I just can’t deny it

I love Europe

The party is going on
and we are invited

I love Europe

This is the place for you and me
We’re a part of one big family

This is magic
C’est magnifique
And all the people march together

Ciao, Buenos Días, ¿Qué tal?, Wie geht es dir?

In Paris or in Rome
The same good vibration

I love Europe

It’s just like coming home
in all our nations

I love Europe

I feel it all around
The screw is sensation

I love Europe

I LOVE EUROPE
We’re a part of one big family

Yes, This is the place for you and me
We’re a part of one big family

I miljö- och vänsterpartiets partiprogram finns det naiva och, om du frågar mig, korkade kravet om svenskt utträde ur den Europeiska Unionen. Men om de gröna och röda gaddar sig (med stöd från frireligiösa grupper samt pensionärer) och röstar på Chrille i den stora svenskfinalen till Eurovision Song Contest den 15:e mars i globen, då tror jag faktiskt att de kommer att få sin önskan uppfylld. Med herr Sjögren som Sverigerepresentant i Belgrad kan jag inte se annat scenario än att vi tvångsmässigt kommer att uteslutas ur Unionen.

Att "brås" på..

2008-02-09T22:30:00.000+01:00

Apropå Bodil Malmsten så har jag släktforskat lite. Inte på min egen släkt utan på Bodils.

Jean François Régis Cadier invandrade till Sverige från Frankrike år 1852. Han kom senare att grunda Stockholms mest kända och flådiga hotell, nämligen Grand Hôtel. Jean François fick ett gäng barn och barnbarn, däribland Carl Malmsten, en av Sveriges genom tiderna mest berömda och begåvade möbel- och inredningsarkitekter.

Även Carl ynglade av sig och ovannämnda Bodil kunde tilltala Calle, när han levde, farfar.

Bodil, som ju är en mycket välrenommerad poesi-, prosa- och romanförfattare, och som bland annat belönats med Augustpriset, blev 1967 mor till Stefania Malmsten. Stefania är för er som inte känner till henne en vansinnigt duktig och framgångsrik grafisk formgivare. Också hon prestigefyllt prisbelönad.

Dessutom är Bodil moster till Kristoffer Malmsten som är medlem i ursöta svensk-hipp-hopparna Fattaru.

(Om pudelgitarristen Yngwie Malmsten sitter på någon gren i detta framgångsbevattnade släktträd har jag inte lyckats utröna).

Så. Man skulle lätt kunna tro att kreativitet är något som förs vidare genom små kreativitetsgener från generation till generation, men snarare är det väl så att kreativitet är något som måste uppmuntras och födas och bäst sker nog detta genom supportande föräldrar och förfäders. Det har man ju till och med lyckats med i klanen Wahlgren som ju i övrigt helt saknar talang och begåvning.

Ni na ni na ni nananana...

2008-02-09T16:13:00.000+01:00

Bara för att jävlas kan jag berätta att jag suttit i solen på uteservering med endast en t-shirt på överkroppen och druckit kaffe och läst bok idag. Är det vad ni som befinner er i Sverige också har gjort denna lördag? Mohahaha…

Läsa var det ja. Jag har äntligen kommit in i en läsperiod igen. Lyckats finna ro att läsa bok efter bok från pärm till pärm. I förrgår avverkade jag Sigge Eklunds ”Varulvsdansen” och berördes på ett personligt plan väldigt av berättelsen om anhöriga till missbrukare. Med en far som legat inför döden pga långvarigt supande men som mirakulöst lyckades överleva efter en halvårslång vistelse på sjukhus och därefter några månader på behandlingshem, är jag välbekant med denna ”varulvsdans”.

Igår slukade jag Bodil Malmstens ”Kom och hälsa på mig om tusen år” och överraskades av denna dams ungdomliga språk, attityd, livssyn och leverne. Boken är som en blogg med bilder och allt, fast i bokform. Riktigt bra. Dessutom är den Modernista-snygg.

Idag började jag på Linda Olssons ”Nu vill jag sjunga dig milda sånger”. Jag ber att få återkomma med kommentarer om denna bok men kan meddela att jag är helt fast.

Nu drar jag

2008-02-07T13:19:00.000+01:00

Efter nästan en hel månad i Stockholm med massa jobb, modevecka, gaygala, puckade spärrvakter och tillika dörrvakter ska jag äntligen åka hem till Paris idag! Kan inte bestämma min om jag ska gå till ”Oh fada”, ”Quetzal”, ”Cox” eller ”Full Metal” ikväll… eller kanske en snabbis på alla ställen. Och imorgon blir det varm baguette till frulle. Oj vad det här förmodligen är dötrist att läsa, men jag kan knappt bärga mig.

Vem vill bli fixad?

2008-02-06T13:49:00.000+01:00

Med retorik och välslipad argumentationsteknik kan man komma långt med sin agenda och adderas ett bra yttre och en likeable charm, ja då är man hemma. Med delar av, eller alla ingredienser, i ovanstående recept har diktatorer, politiker, religiösa fanatiker, sektledare och dylikt trollbundit stora grupper och ibland ett helt folkslag med sitt mission. I vissa fall lyckas somliga få med sig många på sitt tåg utan något av nämnda hjälpmedel. Jag tänker till exempel på pastor Åke Green. (Vad hans hemlighet för visst gehör ligger i har jag ingen aning om).

Ett läskigt exempel på detta är den fenomenalt bra filmen ”Fixing Frank” av Michael Selditch från 2002 som baseras på ett pjäsmanus av Ken Hanes. Filmen handlar om reportern Frank som på uppdrag av sin psykoterapeutarbetande pojkvän Jonathan agerar låtsaspatient hos Dr. Apsey som hävdar sig kunna bota människors homosexualitet. Meningen är att Franks mullvadande sessioner hos kvacksalvaren, där han trovärdigt bedyrar sin falska längtan att bli hetero, ska resultera i en kritisk artikel om Apsey. Men Frank och Jonathan (och jag som tittande bög) underskattar Apseys talang. Successivt faller Frank under Apseys förtrollning och efter ett antal samtalsterapeutiska besök börjar Frank att tvivla på sig själv och på sitt sex år långa förhållande med Jonathan.

Klanderfritt skådespeleri och en genialt skriven dialog gör att även jag som tittare slås av tanken; kanske…

Lyckligtvis försvann den lilla tvekan lika snabbt som den kom, men inte utan att jag skämdes en aning för att jag låtit mig duperas. Jag, en stolt bög som inte skulle byta bort mitt bögskap för 10 miljoner kronor, tvekade för en sekund på grund av en film.

Vems P3? Inte mitt.

2008-02-04T16:19:00.000+01:00

Jag har vid ett par tillfällen hört programmet "Mitt P3" med en Deniz Merdol som programledare. Först trodde jag att hela den plågsamt usla sändningen var ett skämt där Deniz maler på med en typ-ba-lixom-asså-attityd som inte ens borde ursäktas på Östra Reals skolgård. Men jag har börjat ana att det inte är ett skämt. Om brudens verbala tillkortakommande på något vis roade producenterna och att hon pga det fick eterjobbet, så är det en katastrof. Om hela programledarskapet är ett skådespel och ett agerande så är katastrofen lika omfattande. Båda fallen påvisar hur som en stinkande kvinnosyn.

Ja, vad säger man...

2008-02-04T02:18:00.003+01:00

Jag vet inte riktigt hur jag ska börja detta inlägg. För det första är jag packad och koncentrerar mig till 100 % för att träffa rätt på tangenterna, och för det andra så är jag chockad.

Jag och Ulf bestämde oss för att gå till Patricia och käka middag ikväll. Denna båt, denna fjoll-jolle, detta hak som jag varit stammis på i 12 år och genomlevt både glädje, sorg, nya och gamla knull, funnit vänner, förlorat vänner och, ja, jag vet inte vad.

Klockan 20.30 anländer vi till kajen och vakten säger stop. Han vänder sig till Ulf och låter meddela att han inte kan släppas in för att han har kammomönstrade brallor på sig… Ursäkta?? Patricia, en söndag… Folk transar, folk är lättklädda, folk har läder harness, folk klär sig högt och lågt, personalen spökar ut sig med diverse teman… Men Ulf blir stoppad av vakten i dörren med argumentet (som jag tidigare vidrört här på bloggen), att det är ”vårdad klädsel” på Patricia och han kan inte släppas in. Seriöst. Denna vakt, på uppenbara villovägar, försökte göra söndags-Patricia till världens enda bögställe med kammoförbud. Gick ju si så där på grund av att övrig personal på båten är helt fantastisk och förklarade för sin kollega att vi visst var välkomna.. Men fatta. En vakt. En tönt. En dåre. En liten liten människa som försöker stoppa en gäst på ett bögställe som bär kammo, och hänvisar till regler om vårdad klädsel… Pinsamt.

Ska man skratta eller kräkas? Nu måste jag nog kräkas iofs…

Music from Hell

2008-02-03T18:15:00.000+01:00

Det finns ett antal låtar som gör att det vänder sig i magen och kräkreflexen blir omedelbar så fort de första tonerna av misstag råkar höras. Här är några av mina HATLÅTAR:

Eddy Grant – Gimme Hope Joanna

Bobby McFerrin – Don't Worry, Be Happy

Paul Simon – You Can Call Me Al

Peter Gabriel – Sledgehammer

Dexys Midnight Runners – Come On Eileen

Elvis Presley – Tutti Frutti

Smokie – Living Next Door To Alice

Roy Orbison – You Got It

Bryan Adams – Summer of ´69

Sting – Englishman in New York

Genesis – I Can’t Dance

Rolling Stones – Beast Of Burden

Katrina and the Waves – Walking on Sunshine

The Beach Boys – Surfin’ USA

Dire Straits – Samtliga låtar

US and A, del 2

2008-02-02T23:04:00.000+01:00

Jag tänkte att jag skulle fortsätta berättandet om klichéartade USA-upplevelser. Detta scenario utspelar sig i Chicago, augusti 2003. Det är natt och något överförfriskade på alkohol bestämmer jag och Ulf oss för att ta ett nattdopp i Lake Michigan vars stränder ligger mitt i stan bland skyskraporna. (Vad vi inte visste var att det efter mörkrets inbrott är förbjudet att beträda badplatserna). Relativt nyförälskade som vi var hoppade vi efter doppet omkring i sanden med snasarna i det fria och pussas och kramas och dansar och tycker att livet är fantastiskt när vi plötsligt hör en siren tjuta och därefter sprakar det till i en megafon och en barsk polisröst brölar:

– Hey you lover boys, get your asses out of here before we have you arrested!

§1

2008-01-31T15:43:00.000+01:00

”Alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter. De har utrustats med förnuft och samvete och bör handla gentemot varandra i en anda av gemenskap”.

Så inleds FNs allmänna deklaration om de mänskliga rättigheterna, Artikel 1, som instiftades i december 1948. Det låter väl fint? Därefter följer Artikel 2 som lyder:

”Var och en är berättigad till alla de rättigheter och friheter som uttalas i denna förklaring utan åtskillnad av något slag, såsom på grund av ras, hudfärg, kön, språk, religion, politisk eller annan uppfattning, nationellt eller socialt ursprung, egendom, börd eller ställning i övrigt…”.

Möjligen kan avvikande sexuell läggning och gender-bender personer klustras ihop under artikelbegreppet ”ställning i övrigt”, men anmärkningsvärt är att HBT-isar inte omnämns i ord i FNs deklaration. OK, jag kan förstå att vi uteslöts/glömdes bort 1948, men man har haft 60 år på sig att göra en uppdatering vilket inte har skett. Shame on you.

För några år sedan föddes ett idéembryo till en HBT-utställning. Jag, Ulf och ett par andra personer spånade och bollade hur denna skulle kunna se ut. Projektet rann efter ett tag ut i den berömda sanden, men har mognat och jäst en tid och är nu redo att förverkligas.

Jag har tagit en perifer roll i arbetet och håller mig till de grafiska bitarna medan Ulf har roddat ihop ett praktfullt gäng människor och institutioner som tillsammans är mitt uppe i arbetet för att skapa en utställning med HBT-perspektiv. Den största någonsin i svensk historia ska tilläggas.

Vår, människans historia och nutid är allas och den har skapats och skapas av oss. Museer sitter på enorma samlingar föremål och fakta som berättar om då och nu. Problemet är att berättelsen och berättandet, granskningen och tolkandet har skett och sker ur ett perspektiv som så ofta är ur den vita heterosexuella medelåldersmannens.

Till Artikel 1, namnet på utställningen, har ett antal museer uppmanats att dyka ner i sina arkiv och studera de egna befintliga samlingarna med HBT-glasögonen på och utifrån det producera en utställning som kommer att bli en pusselbit i Artikel 1. Nordiska museet, Nobelmuseet, Armémuseeum, Arbetets museum, Polismuseet, Riksutställningar och Sjöhistoriska museet kommer att bidra med varsin delutställning som alla kommer att knytas ihop med en sammanfattande ”paraplyutställning”.

I början av juni invigs projektet och utställningen som då kan ses i Galärvarvet på Djurgården, där den kommer att stå fram till och med Europride som Stockholm i år är värdstad för. Därefter väntar en östeuropeisk turné med start i Riga, Lettland och därefter Kiev, Ukraina. Vilnius, Bukarest och Belgrad blir förmodligen hållplatserna för utställningen under första halvan av 2009. Vidare har flera länder uttryckt stort intresse för utställningen och vi vet idag inte vart och hur länge den kommer att turnera. Vad vi däremot vet är att den kommer att ses som ytterst kontroversiell och provocerande av många människor och grupper i länder där framstående politiker ogenerat riktar förakt mot HBT-personer, där kyrkan förenas med extremhögern i sitt hat, där bajs kastas, där folk misshandlas och dödas, där människor inte har något annat val än att leva instängda i garderoben, där det är en långt värre och allvarligare situation än i vårt Sverige.

Traditionellt konservativa och segdragna institutioner, i detta fall museer, gör i och med detta ett enat ställningstagande som annars så ofta lyser med sin frånvaro. Den såkallade ”svenska neutraliteten” kanske äntligen är på väg att försvinna?

Mamma, pappa, barn

2008-01-31T14:57:00.000+01:00

Igår kväll såg jag ”Little Miss Sunshine”. En fantastisk liten film! Jag blir så jävla berörd av filmer som berättar om barn och deras föräldrar som med olika stor portion framgång stöttar sina outsider kids. Supporten är kanske inte alltid den bästa eller mest korrekta, men i slutändan brukar det bli rätt bra ändå. Men framför allt, stöttandet finns där. Tårarna rinner ohämmat ned för mina kinder när jag ser sånna här filmer och jag antar att det beror på att min egen barndom och uppväxt kanske inte var den mest lyckliga. Jag vill inte spela på den stora tycka-synd-om-mig-själv-trumman, men stöd hemifrån är något jag fått klara mig utan.

Jag minns en pappa som när jag vid 10-års ålder säger ”En dag ska jag bli kändis” svarar: ”Jaha, vad ska du göra för att lyckas med det då? Skjuta kungen eller?” Och jag minns en mamma som berättade för mig att jag inte var tillräckligt smart och därför borde välja allmän, och inte särskild, engelska och matte när jag skulle börja högstadiet. (Lydig som jag var gjorde jag det, men redan efter någon vecka beordrades jag av mina lärare att byta upp mig till de ”svårare” kurserna i båda ämnena, och jag klarade dessa galant. För till skillnad från vad min mor berättat för mig var jag visst tillräckligt smart).

”Little Miss Sunshine”, ”Billy Elliot”, ”Ma Vie En Rose”, ”About A Boy”och ”Welcome To The Dollhouse” är en rad lysande filmer på temat även om inte alla slutar lika lyckligt.

Cuckoo's Nest

2008-01-31T14:26:00.000+01:00

Jag börjar seriöst undra från vilken mentalvårdsinstitution som SL rekryterar sin personal. (Och då syftar jag på patienterna och inte på psykvårdarna). Gång efter annan får man uppleva situationer som är så urbota horribla att de rättvist inte går att återberätta. Jag har erfarit en busschaufför som räckt ut tungat åt mig, en annan som inte ville släppa ombord mig på bussen för att jag ”luktar så illa så jag vill inte ha dig på den här bussen”. (Jag hade just rökt. Alla rökare tar en cigg i väntan på att bussen ska komma och det borde inte vara en faktor som hindrar oss från att nyttja de kollektiva tjänster som vi dels betalat skatt för och dels löst biljett till).

Idag skulle jag ta tunnelbanan från Mariatorget och räckte fram min mobiltelefon vars display tydligt visade den mobil-biljett jag just får smsat till mig.

Spärrvakten: Vart ska du åka?
Jag: Till Slussen.

(Spärrvakten börjar pilla på knapparna på min telefon för att skrolla ned och se hela sms-biljetten).

Spärrvakten: Jag kan inte se alla siffror och bokstäver som behövs och kan inte släppa in dig.
Jag: va?
Spärrvakten: Jo, jag sa att jag kan inte se alla siffror och bokstäver som behövs och kan inte släppa in dig.
Jag: Vad menar du. Jag har precis fått denna sms-biljett skickad till mig…
Spärrvakten: Ja, men det saknas siffror och bokstäver.
Jag: Jaha.. men det är väl knappast mitt problem.
Spärrvakten: Jo.
Jag: Om det saknas information i smset så får du ta det med dina kollegor på SL som skickat det… Sluta tjafsa och släpp in mig nu för fan!
Spärrvakten: Här använder vi inte sådant språk och jag gör bara mitt jobb och kan inte släppa in dig.

Mina primitiva hjärnfunktioner gjorde att jag bad honom fara åt helvete (och jag ångrar det inte), där efter tog jag ett stort kliv över spärrsnurran.

US and A

2008-01-29T23:21:00.000+01:00

Att amerikaners geografiska kunskaper generellt inte ligger på topp är något vi européer gladeligen påpekar smått nedlåtande. Överhuvudtaget skrattar vi så ofta vi kan åt jänkarens så ofta bristfälliga allmänbildning. Jag har känslan av att vårt hånande har ökat under Bush-åren och antingen beror det på att bloggens, Facebooks och Youtubes födelse faller under denna era och att vi dagligen serveras filmklipp som ”bevisar” hur korkade människorna i det stora landet i väst är, eller så var det rent av bilden på George själv när han likt Siw Malmqvist i Hylands Hörna läser barnbok uppochned som var startskottet för vårt tråkande. (Förresten, det betyder att man är väldigt gammal om man kommer ihåg Hylands Hörna va?).

Nåväl, jag tänkte bjuda på ytterligare ett ”bevis”.

I en hotellhiss, Houston, Texas, februari 2003. Jag och en kompis står och pratar svenska med varandra i hissen. En karikatyr, en nidbild, en schablon, en äkta – tjock – skärmmösseklädd – Texasdam står tillsammans med oss i hissen och ställer frågan.
- Sorry, but that language you guys are speaking, is that british?

Vad är kladdet på servetten?

2008-01-28T17:36:00.000+01:00

I mitt årskrönikeinlägg berättar jag om min Kent-gillan. Jag kan förstå att Jockes tonårspoetiska texter av många avfärdas som smått pretentiösa och fåniga, men jag måste säga att jag verkligen gillar dem även om de ibland är lite svårtolkade. Sista spåret på senaste plattan, ”Ensammast i Sverige” innehåller textraden ”jag gör dig arvlös på en servett”. Menar han att han på en servett skriver ner någon slags testamentesuppdatering där en viss person utesluts från tidigare författad önskan eller att han tömmer sprutet på en servett istället för i en kvinna vars far kommer att göra henne arvlös om hon inte avlar en namnarvinge…?

Året var 2007

2008-01-28T15:14:00.001+01:00

Lite sent kanske, men här kommer i alla fall en liten sammanfattande årskrönika över 2007. Frågorna har jag plockat lite här och var från andra krönikor i bloggar och tidningar.

Är det något du saknat år 2007 som du vill ha år 2008?
Svar: Pengar.

Vad önskar du att du gjort mer?
Svar: Läst.

Vad önskar du att du gjort mindre?
Svar: Jag säger som Lena Ph, jag ångrar ingenting.

Var du gladare eller ledsnare i jämförelse med tidigare år?
Svar: Aldrig tidigare har jag genomlevt ett mer kontrastrikt år. Sinnesstämningarna, glädjerusen, djupa depressioner, toppar, dalar, höjdpunkter och svackor har avlöst varandra som aldrig tidigare och året illustrerat som ett linjediagram liknar troligen mest en hjärtflimmerpatients EKG-kurva. Så, sammanfattningsvis är frågan omöjlig att svara på.

Vilket datum år 2007 kommer du alltid att minnas?
Svar: 26:e September. Flyttdatum.

Vad är det största du gjort 2007?
Svar: Flyttat utomlands och öppnat butik känns stort för mig.

Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
Svar: Tror inte det... pinsamt om jag glömt bort någon, men den 1:a januari 2008 ploppade det ut en unge, fast hon får väl vara med på nästa års lista då.

Dog någon som stod dig nära?
Svar: Nej.

Årets mest otippade?
Svar: Att jag äntligen blivit bättre på att säga ifrån, stop och nej.

Årets stadsbesök?
Svar: Tokyo, Paris, Sydney, New York, Berlin, Bryssel.

Favoritprogram på tv?
Svar: Kollar typ aldrig på tv, men plöjde hela första säsongen av ”Heroes” på två dagar (DVD). Väldigt bra.

Den bästa boken du läste 2007?
Svar: Millennium-trilogin av Stieg Larsson

Vilken låt kommer alltid att påminna dig om år 2007?
Svar:”With Every Heartbeat” – Robyn & Kleerup

Största musikaliska upptäckten?
Svar: Återupptäckt får jag nog kalla det. Jag har sedan Kents debutalbum ”Kent” (1995) och via plattorna ”Verkligen”, ”Isola”, ”Hagnesta Hill” & ”B-sidor” varit en trogen och mycket uppskattande lyssnare. Med ”Vapen & Ammunition” och ”Du & Jag Döden” (2002 & 2005) dippade mitt intresse för bandet rejält, men med ”Tillbaka Till Samtiden” tycker jag att de med besked har restaurerat min förlorade hängivelse. Allt är förlåtet.

Årets bästa film?
Svar: Efter ett svagt filmår (eller ovanligt få biobesök kanske) utser jag motvilligt ”Pans Labyrint” till årets film. Mest omskakande åtminstone. Jag har inte sett ”This is England” än vilken jag misstänker vara en trolig kandidat. Bästa svenska film är tveklöst ”Darling”.

Vilken kändis var du mest sugen på?
Svar: Beige svar, men Jake Gyllenhaal är ju löjligt hot.

Hatar du någon nu som du inte hatade i början av året?
Svar: Hatar är ju ett väldigt starkt ord, men galleristen är raderad från min friend-list på Facebook om jag säger så.

Hur många one-night-stands?
Svar: Well.., Bortsätt från några darkroom encounters så blev det fyra tror jag… Ulf var inblandad i alla utom ett.

Årets bästa ”Jag-mötte-Lassie”?
I en butik i Marais när Scarlett Johansson rådde mig att köpa de solglasögon som jag provade då hon tyckte att jag passade i dem. Behöver jag tillägga att jag köpte dem?

Vad spenderade du mest pengar på?
Svar: 46 kvadrat.

Vad gjorde du på din födelsedag?
Svar: Umgicks med besökande vänner i Paris, hade sex och käkade tapas.

Hur tillbringade du julen?
Svar: I Paris med Ulf och två besökande vänner från London. Med handrullade köttbullar, egengjord sillsallad, rödbetssallad, hovmästarsås, IKEA-shoppad sill, lax, nubbe och julskinka.

Hur tillbringade du nyår?
Svar: I Paris med Ulf och sju besökande vänner från Stockholm. Räksoppa, ugnsgrillad kanin, potatismos, endivsallad, rödvinssås, pannacotta med granatäpplekärnor, i rosa peruk, toppat med lite misshandel.

Bekänner färg

2008-01-26T22:17:00.000+01:00

Ibland uppfattas jag nog som lätt autistisk av min omgivning eftersom jag då och då jag drabbas av märkligt tvångsmässigt beteende. Idag kom jag att tänka på att det är väldigt många filmer som har en färg i sin titel. Jag påbörjade en lista men tröttnade lyckligtvis efter ett par minuter.

Den Gröna Milen, Det Stora Blå, Ett Öga Rött, Jakten På Röd Oktober, Mitt Liv I Rosa, Fyra Nyanser Av Brunt, Jag Är Nyfiken Gul, Jag Är Nyfiken Blå, Purpurfärgen, Svart Katt Vit Katt, Stekta Gröna Tomater, Yellow Submarine, A Clockwork Orange (?...), Den Tunna Röda Linjen, Svarta Änglar, Den Röda Filmen, Den Vita Filmen, Den Blå Filmen, Svarta Hingsten, Svarta Nejlikan, Röda Nejlikan, Den Svarta Dahlian, Meet Joe Black, Black Jack, Röd Drake, Moulin Rouge, Coq Rouge, Svart Lucia, Den Blå Lagunen (och tillbaka och tillbaka igen osv), Tant Grön Tant Brun Tant Gredelin.

Move on

2008-01-26T01:18:00.000+01:00

Jag älskar att flytta och byta bostad. Lägenhetsletandet är som en drog för mig och den bedårande sajten Björnsbytare har många gånger ordnat med mina fixar. Tolv lägenheter på lika många år har det blivit och boendeformerna har varierats från bostadsrätt i Skövde till inneboende i Solna, vidare till andrahandskontrakt, ett antal förstahandskontrakt och nu senast, den slutgiltiga heroinsilen, ett lägenhetsköp i Paris.

För er som inte är bekanta med Björnsbytare så kan jag berätta att det är ett slags community för individer som söker byta bostad. Där kan man utannonsera sin lägenhet genom att skapa en profil och där beskriva sin lya med säljande ord, lägga upp bilder och förklara vad man söker. Lika finurlig som vilken dejtingsajt som helst matchas du förstås med andra lägenhetsinnehavare som sitter på objekt som uppfyller de krav och önskemål som du eftersöker. Det är en tidskrävande men ack så underhållande hobby. Seriösa och ihärdiga Björnsbytare belönas i sinom tid för nedlagt arbete. Efter oändligt antal timmar av letande, mailande, ringande och lägenhetstittande så har jag (eller vi, Ulf är min pundarpolare) blivit fullfjädrade proffs och har efter hand kommit underfund med olika knep och trix. Jag ser inte på byten som något definitivt utan snarare ett steg närmare något annat. Man mäter och väger parametrar som gatuadress, hyra, antal kvadratmetrar och våningsplan emot varandra och kompromissar vid ena bytet på hyreskostanden för att vinna läge i nästa osv. (Jag inser att detta börjar likna en arvoderat skriven säljtext men det kan jag försäkra att det inte är).

Jag vet inte hur många lägenheter i och runt om Stockholm som vi har kollat på. Ett beskedligt antal förfärliga lyor, en uppsjö alldagliga lägenhetslägenheter och en och annan guldklimp. För ett par höstar sedan så var vi nära att hamna på en liten ö strax utanför Lidingös norra spets. En försvinnande liten holme där vi kunde ha bytt till oss en 5:a på 120 kvm i en 1800-tals villa belägen 3 meter från vattnet. Glasveranda, brygga, trädgård med syrénberså och hela kittet. Hooken var att det inte fanns någon bro över till ö-jäveln. Hade vi sprungit på denna lilla diamant på våren så är jag rätt säker på att vi hade varit skärgårdsfjollor idag, men den nalkande vintern och insikter om kuling, nedisad båtmotor och becksvart mörker för att ta sig till och från hemmet hejdade oss. Om det var rätt val att avstyra bytet vet jag inte men jag kan fortfarande fantisera om hur det skulle ha varit att bo där ute.

Bög = God smak = myt

2008-01-21T22:55:00.000+01:00

Jag och två vänner sitter på en restaurang. Tre bögar med allt för välfyllda plånböcker anländer och intar bordet bredvid oss. Och jag blir SÅ irriterad… Jag FATTAR inte varför (generalisering) alla bögar har så gräslig smak och stil? OK, jag ska försöka bena ut vad jag menar och komma till min poäng. De tre bögarna bar på mellan fem och tio boutiquepåsar vardera som härrörde från världens mest begåvade modehus så som Marc Jacobs, Vuitton, Gucci osv. I påsarna låg förmodligen en hel förmögenhet snygga kläder som genom ett trollslag saggas ned och förvandlas till förfärliga tygstycken så fort de träs på de nya ägarnas lekamen (s?). Jag vet inte hur de lyckas med konststycket, men byxor dras upp för långt i midjan så skinkornas separation blir way too obvious, prutandet på tröjstorlekar leder till att sömmar hotar att spricka och plagg som inte borde skönjas i samma rum kombineras helt skoningslöst av den naive bögen som tror att livet är en catwalk bara för att dennes kläder hör hemma där. Som säkert redan förståtts så såg de tre rent gräsliga ut i de kläder de för tillfället bar, och oavsett de nyinhandlade garderobskompletteringarnas förmodade elegans misstänker jag att gossarnas appearance kommer att vara lika anskrämlig i deras nya outfits. Slöseri med pengar. Slöseri med snygga kläder. Och kanske lite slöseri med negativ energi från mitt håll också…

Ingen slät kopp kok här inte..

2008-01-14T16:15:00.000+01:00

Jag blev nästan rörd till tårar idag när jag stod i kön på 7 elvan och en cirka 90-årig dam framför mig med svag stämma beställer en ”Latte”. SÅ gulligt.

Tack & varsågod

2008-01-13T19:59:00.000+01:00

Jag har insett att svenskar är ett synnerligen otrevligt folkslag. Den nyligen Australienemigrerade och Sverigeinflyttade yngling som jag omnämnt tidigare har fått mig att förstå bredden av vårt bristfälliga beteende. Denne är en väluppfostrad gosse som konstant ber om ursäkt, säger tack och artigt visar hänsyn och omtanke. Här om dagen frågade han mig hur man på svenska responderar när någon säger tack. Och jag visste inte riktigt vad jag skulle svara. Visst, `varsågod´ är ett ord som teoretiskt kan användas som svar men i realiteten hörs det sällan och när någon använder ordet finns där ofta en syrligt och spydig underton. Återigen skyller jag svenskens fördärv på den av mig så hatade Jante. Den oskrivna lagens krav på allas jämbörd krackelerar när någon uppskattande säger; tack, och genast placeras de inblandade i en skuldfälla gentemot varandra som skapar en obekväm situation och på sin höjd kan tackaren räkna med ett krystat leende till svar. Australiensaren använder flitigt ”No worries mate” när någon tackat honom för små och relativt obetydliga tjänster och ageranden. I Frankrike hörs ständigt ”De rien”. Men om någon gud förbjude skulle häva ur sig ”ingen orsak” på svenska så etiketteras denne oundvikligt som högtravande, gammalmodig och förmodligen moderat. (I sosse-sverige behöver det ju minsann inte vara så märkvärdigt).

I skolan fick man på engelsklektionerna inpräntat vikten av att använda ordet `please´. Hellre för mycket än för litet sa min lärarinna. Nu i efterhand kan jag inte förstå varför hon bara uppmanade oss elever till artighet vid bruket av ett annat språk än vårt modersmål.

Happy (as in gay) New Year

2008-01-13T13:45:00.000+01:00

Julen var god och jag hoppas att det nya året blir gott, även om inledningen blev lite si så där. Ca 30 minuter in på det nya året blev jag och Ulf tilldelade varsin huvudspark av ett gäng parisiska suburbianer. Jag läser om yxmäns attacker på rfsl-personal, nedslagna homopolitiker, bajskastning i öst och avrättningar ännu längre öster ut och blir sorgsen att hatbrott liksom bara finns där som något man som bög, flata, bi, transa, druga eller dylikt får finna sig i. Och plötsligt blir man själv offer för det man tidigare bara läst och hört om.

Vi hade ett gäng vänner på besök i Paris över nyår och firandet skulle inneha ett Moulin Rouge-tema. Efter många timmars piffande och puffande med peruker, paljetter, fjädrar, smink och spetstyg hade vi förvandlats till ett glatt och hot gäng kurtisaner. Tolvslaget inskålades på en utav Paris otaliga broar och därefter kom vi alla ifrån varandra i folkvimlet på väg hem mot vår lägenhet. Precis utanför vår port mötte jag och Ulf ett 10-tal killar i sjuttonårsåldern som tydligen provocerades av vår uppsyn så till den grad att de tyckte att Ulf förtjänade en hoppspark mot käken och jag en i nacken. Även om vi fysiskt klarade oss lindrigt undan så sattes det en tydlig punkt för nyårsfirandet i denna sekund och den bittra eftersmaken får vi nog leva med ett tag.

Borta bra men hemma bäst

2007-12-21T20:41:00.001+01:00

Nu är jag tillbaka i Paris igen vilket känns skönt. Och känslan av att komma ”hem” infinner sig verkligen när jag kliver av tunnelbanetåget vid St. Paul och går den korta biten till vår lägenhet. Efter att ha varit ifrån Stockholm en längre tid och det som tidigare var min vardag, kan jag nu lättare se och känna nyanser, beteenden, dofter och intryck på ett sätt som jag inte gjorde när jag bodde där. Och allt är inte till Stockholm och stockholmarnas (svenskarnas) fördel vill jag lova.

När jag motvilligt begav mig till BR leksaker för att inhandla en julklapp till min brorson tillika gudson så fick jag en smärre chock vid paketinslagningsdiskarna. Där stod en skock dumsnåla människor och slog in årets alla julklappar i presentpapper från BR leksaker. Klappar från H&M, Åhléns, DUKA osv fick här en läckert homogen look. ”God jul moster Stina, här får du en stavmixer inslagen i BR-papper”, och ”God jul onkel Bruno, en morgonrock paketerad i... BR-papper. Detta gjorde givetvis att köerna blev oändligt långa vilket dock inte hindrade snål-svennarna från av avstå från sitt pinsamma beteende. Några passade dessutom på att förse sig med lite extra papper att ta med sig hem. Kanske bunkrade de upp inför nästa jul, eller till kommande födelsedagar?

Chock nummer två kom när vi skulle testa den nya baren på 25e våningen i skatteskrapan. Enligt sedvanlig svensk tradition inleddes barbesöket med att tvingas köa ute i kylan. Därefter informerades jag av vakten att stället hade ”vårdad klädsel”… Ursäkta? En bar på söder under samma tak som ett föga märkvärdigt köpcentrum och ett antal studentkorridorslägenheter ser gärna att deras gäster har ”vårdad klädsel”. Tillåt mig småle. Jag trodde att detta korkade fenomen var på utdöende och endast kunde stötas på på Statt i Örnsköldsvik och liknande ställen. Vårdad klädsel. Smaka på orden och grunna på vad de innebär. Klädkoden premierar gästen som helt utan smak bär en illasittande ullkavaj från Dressman och ett par tofsbeprydda loafers framför en person med mode, kläder och stil som stort intresse. Your loss.

Omformulering av diskriminering

2007-12-20T09:03:00.000+01:00

Hur har dom mage? Tror sig Socialstyrelsen vara fördomsfria, godhjärtade och lite millennium nu i och med förslaget på homosexreformen i blodbranschen? De har lagt fram ett förslag om att häva totalförbudet för homo- och bisexuella män att lämna blod och rädda liv. Istället föreslår man en karantän, ett halvårslångt karens på snusket. Om du Sodom & Gomorras syndare lägger band på dig och inte äcklar runt på minst ett halvår, ja då! Då kan de sträcka sig till att kanske ta emot ditt presumtivt förpestade bögblod.

Inser de inte vad diskriminering är för något? De kan lika gärna låta den gamla regeln stå kvar om ansträngningen bara sträcker sig till att omformulera diskrimineringen. Personligen skiter jag fullständigt i att jag i och med detta förslag teoretiskt skulle kunna bli blodgivare, JAG VILL INTE SÄRBEHANDLAS! Hur svårt ska det vara??

Giv akt!

2007-12-19T08:40:00.000+01:00

Ett odiskuterat fenomen. Flygplansbånge. Jag vill få svar på frågan varför man/jag (???) i 100% av fallen då jag flyger förses med ståkuk. Tillståndet (passande ord i sammanhanget) är varaktigt till och från, mer eller mindre under hela flygningen oavsett om det är en kort- eller långflygning. Och alltid när planet går in för landning så eskalerar reaktionen till ett praktstånd som varaktigt och envist stoltserar när det är dags att lämna farkosten och måste döljas av jacka, handbagage, taxfreepåse eller vad som finns att tillgå. Fenomenet påminner om de situationer som under puberteten och högstadietiden var vardagsmat men som i andra sammanhang numera är ytterst sällsynta. Jag undrar om det har med lufttrycksförändringar att göra eller om det är en Pavlovsk reaktion eller om jag helt enkelt har en oupptäckt fetisch för flygresor. Faktum är att min kära pojkvän upplever samma sak så kanske är det något som alla utsätts för. Jag måste börja spana skrev vid landning i fortsättningen, enbart i studiesyfte givetvis.

Amazing Grace

2007-12-18T23:32:00.000+01:00

Grace Jones blir ett Keith Haring-konstverk inför filmen "Vamp" där Grace hade nya outfits och kostymer i varje scen och var sin egen stylist.

Om jag fick välja en superstar som vore en god vän så skulle det utan tvekan bli Grace Jones. Det är bara att inse, livet skulle bli så mycket roligare. Helt osannolikt är att tanten fyller 60 bast nästa år dessutom.

Ett tips för långtråkiga dagar är att googla eller youtuba den gamla haggans namn och du fördriver garanterat ett par timmar med mycket skratt. På Youtube finns massor med fantastiska klipp där jordens snyggaste jamaikanska allt ifrån sjunger operaduett med Pavarotti, börjar slå en tv-hoast för att denne inte visar henne tillräckligt mycket uppmärksamhet till diverse underbara gamla musikvideos och ett gott stycke modehistoria. I ett fantastiskt klipp från -83 där hon är prisutdelerska på en Grammy Award iklädd en kreation som svårligen kan falla under benämningen ”hatt” (även om hon bär den på huvudet) entrar scenen med en side kick som häver ur sig den bedårande kommentaren. ”Hey, Stevie, you should see her hat”.

http://www.youtube.com/watch?v=8njKvhuRmIs

`Clear Eyes´ någon?

2007-12-18T15:24:00.000+01:00

Det har på många vis varit en höst i motvind. Jag tänker inte tråka er så mycket om det nu, men frekventa läsare har ett litet hum om vad jag syftar på. En av de jobbiga sakerna har varit att efter nästan fem år som sambo med Ulf plötsligt bli särbos. Han har varit i Paris nästan varje helg men under veckorna har jag varit gräsänkling. Med ett smörgåsbord av ursexiga fransoser att frossa bland kan tyckas det vore en drömsituation, men faktum är att det varit otroligt påfrestande.

Ulf har just kommit tillbaka till Stockholm efter en tids arbete i Abu Dhabi och kunde inte komma till Paris och julfirandet förrän den 22:a december så jag beslutade mig för att ta en sväng om Stockholm istället. Jag landade i morse i ett vitfrostigt Skavsta och måste erkänna att det kändes hur mysigt som helst. Och istället för att behöva plågas med bussfärd till stan så överraskningsmötte Ulf mig med bil på flygplatsen vilket fick mitt något ansträngda och självömkande sinne att brista och tårar trillade. Som i en fin liten film om jag får säga det själv.

Jag dumpade Ulf i Tumba där han ska jobba i ett par timmar och fortsatte mot vårt gamla hem som numera klassificeras som ett kontor… När jag låste upp dörren på Strandvägen möttes jag av Ulfs nyanställda och ursöta lilla Aussie-bum som med ett leende säger: ”G'day mate. Good to see you again Paaar”. Så gulligt så jag nästan började böla igen.

Jag är just nu helt varm i kroppen av vetskapen att jag kommer att få träffa Ulf varje dag ända till den 3:e januari. Jaha, nu kommer tårarna igen…

Patch for an eye?

2007-12-17T15:51:00.000+01:00

Ett otäckt skitkedjebrev och namninsamling snurrar runt på Facebook och jag trodde först att det var ett skämt när jag emottog det, men insåg att det var på fullaste allvar och att människor nog är lite tokiga i alla fall. Brevet berättar om den mycket tragiska händelsen i Liverpool för 15 år sedan då två 10-åriga pojkar tog livet av ett annat barn, den treårige Jamie. Dessa pojkar har nu efter 15 år av fångenskap (och vård får man hoppas) givits anonyma identiteter för att så gott det går kunna återanpassas till ett liv de tidigare inte haft.

Petitionen och läskigt många underskrifter skriker om hämnd, livslånga fängelsestraff och till och med avrättning!? Kom igen, de var TIO ÅR när den hände. Hemskt, olyckligt, tragiskt på alla sätt, men varför utplåna fler människoliv?

Den amerikanska söderns kristna extremkonservatism har spridit sig till Europa och verkar plötsligt vara rumsren. Detta skrämmer mig långt mer än klimatförändringar och ett tredje världskrig mellan öst och väst, för tro mig, det kommer att ta kol på mänskligheten långt innan polarisen har smält.

Biktandet fortsätter

2007-12-17T14:56:00.000+01:00

För en tid sedan fick jag frågan vilken låt som jag gillar i smyg, dvs, skivan man inte lägger överst i cd-traven för att plocka cred points. Jag har funderat på det där och kom här om dagen på att det nog är Peter Jöbacks "Stockholm i natt". Vet inte om det är en undertryckt hemlängtan och nostalgi som gör att jag gillar den låten, men på veckosluten när pannkaka och söndagsångesten trängs i min mage brukar jag klicka fram den på YouTube, lyssna, titta och gråta en skvätt.

Dagens Jag-mötte-Lassie

2007-12-14T20:40:00.001+01:00

Hade en mycket märklig kändis-encounter idag. Jag var på Colette och stod och tittade i filmhyllan. Min blick fastnade på filmkonvolutet till den briljanta ”Me and You and Everyone We know”. Och jag tänkte; Oj vad den filmen är bra. Inget konstigt. Därefter gick jag ner i källaren för att gå på toaletten. Och vem mötte jag där om inte Miranda July, regissören och huvudrollsinnehavaren till ovan nämnda film (???).

För några månader sedan hade jag en liknande upplevelse i Stockholm då jag en dag insåg att jag inte ägde en enda Robyn skiva. Då jag gillar henne enormt beslutade jag mig för bege mig till NK’s skivavdelning där jag inhandlade samtliga av hennes album. Därefter gick jag ned till Norrmalmstorg för att ta bussen till Söder. Och vem står vid busshållsplatsen om inte. Robyn.

Hemligheter om mig, nu inte längre så hemliga…

2007-12-12T18:02:00.000+01:00

När jag ringer ett utlandsnummer slår jag (som alla andra) 00 och lansprefixet, därefter måste jag ”sken-slå” nollan i efterkommande riktnummer som ju ska uteslutas. Jag för alltså fingret till telefonens 0:a och touchar den lite lätt utan att trycka till. Det får mig att känna mig lite korkad.

Jag är omåttligt pedantisk och litar endast på att saker gjorts rätt om jag själv utfört dem. Det är ingen sympatisk egenskap… jag vet.

Jag tycker att det är godast att röka när jag är nyduschad.

Jag har två fobiliknande rädslor. Den ena är fånig skräck för spindlar den andra är ångesten att tala inför en stor grupp människor. Annars är det inte mycket som skrämmer mig. Möjligen mörkret somliga kvällar då jag känner mig ensam.

Om folk ber mig om en cigg på gatan, vilket händer ideligen här i Paris, så bjussar jag rått och selektivt endast de killar som jag tycker är snygga.

Jag är inte dyslektiker, men har vissa stavningssvårigheter och skriver mina blogginlägg i Word innan jag publicerar dem för att försäkra mig om att inget blir felstavat. (se även punkt 2 ovan).

Jag har inte klippt mig hos en frisör på 10 år.

Jag har aldrig besökt en psykolog eller terapeut men tror att de flesta egentligen skulle behöva det. Inklusive jag själv förstås.

Jag tycker att det är vansinnigt tråkigt att onanera och ser det som något nödvändigt som måste göras då och då när Ulf (eller någon annan) inte finns till hands.

Jag har lika många komplex nu som när jag var tonåring. Typ samma dessutom.

Jag gillar verkligen att laga mat, men tycker att det är fasansfullt trist att äta ensam. Vilket resulterar i att jag äter pannkaka minst fyra gånger i veckan nu när Ulf spenderar mycket tid i Stockholm. Snabbt, gott och enkelt.

Jag biter på naglarna, men gör det snyggt så det ser ut som om de vore nagelklipparklippta.

Jag kom på ytterligare en fobi.. Fönsterkuvert.. Jag kan lämna förmodad viktig post oöppnad i veckor för att jag har en komplicerad relation till dess jobbiga innehåll.

Jag är inte hårig på ryggen, men har några envetna och fult felväxande strån på axlarna som jag brukar rycka eller raka bort.

Man får gärna posta kommentarer i form av egna bekännelser.

Självhjälp

2007-12-11T02:30:00.000+01:00

Jag inser att det har varit lite väl mycket negativ energi runt min relativt halvsovande blogg på sistone. Mycket ”min stackars butik bla bla bla.." eller, ”woj woj vi har inga stolar” och så vidare. Jag ska skärpa mig. Jag lovar. Ulf brukar ofta påpeka att jag måste bli bättre på att tänka positivt och inte fokusera på allt dåligt hela tiden. Och visst fan har han rätt. Jag är fullt medveten om att jag är expert på att grotta in mig i jämmer och elände och blir lätt apatisk istället för att ta tjuren vid hornen och fixa biffen. Jag är också medveten om vart jag fått dessa egenskaper från. Jag kan ofta höra min mors småbittra och självömkande ord hoppa ur min egen mun och irriteras då över hur mitt beteende ofrivilligt anammats från henne.

Tänka positivt var det ja.. då ska vi se:

Det är snart jul. Det ska bli kul. Då kommer vänner från London hit till Paris och jag och Ulf ska för första gången fira jul utan familjeprylen. SÅ skönt! (Föräldrar och svärföräldrar i all ära, men..).

Min goda goda vän, som tidigare omnämnts som ”Oxy” numera ”Chantelagen”, kommer på besök nu i veckan. Fantastiskt kul ska det bli!

Utan att ha ansträngt mig och jobbat för det så har jag loosat några kilo i vikt den senaste tiden. Känns topp! (Hoppas det fortsätter i den riktningen).

Jag har egenhändigt byggt en bokhylla till lägenheten. Eller, jag har pimpat några butikshyllor och med lite tapet och ommodulering satt en mer hemtrevlig och personlig prägel på möbeln. (Borde kanske lägga upp en bild på den så ni kan förstå min stolthet…).

Ulf kommer snart hit till Paris och ska för ovanlighetens skull stanna jätte länge utan att efter ett par dagar behöva flänga iväg till Stockholm eller Abu Dhabi eller God knows where. DET är positivt.

Nu måste jag sluta innan det blir käckt.

Hugo Weaving

2007-11-29T12:33:00.000+01:00

Hugo Weaving är en sån där fantastisk skådis som ofta glöms bort och som lätt kommer i skymundan. Han gör alltid fullkomligt lysande rollprestationer som spänner från trovärdig druga (Mitzi Del Bra) i ”Priscilla, Queen of the Desert”, och alvlorden Elrond i ”Sagan om Ringen”, till superkalla Agent Smith i ”Matrix” och som den maskklädda fantomfiguren V i ”V for Vendetta”. Stora roller i stora filmer, men ändå känns han en bit ifrån att castas till huvudrollen i en Hollywoodfilm. Jag hoppas att hans karriär till slut får samma vändning som Philip Seymour Hoffas, som ju i film efter annan presterade klanderfritt i periferin innan producenterna var tvungna att bortse hans inte så tvålfagra yttre och ge honom roller som hans talang förtjänade. Go Hugo!

Sale

2007-11-28T20:46:00.000+01:00

Igår tisdag och idag onsdag så har jag haft utförsäljning i min butik för att bli av med så mycket som möjligt innan jag stänger. På torsdag har den otäcka galleristen vernissage och på fredag och lördag ska jag ägna mig åt att packa ihop och tömma stället. Det känns tungt och vemodigt att behöva skruva ner hyllor, häng, speglar, riva Ulfs fina belysning och slita upp det nylagda golvet som jag ägnat så oändligt mycket tid och möda på att hinna få klart i tid till öppningen för några veckor sedan. Och nu. Riva. Men ja ja. Det är bara prylar. Plågan att befinna sig under samma tak som otäckingen och betala pengar till denna girigbuk är inte värd någon butikslokal i världen.